Divine timing

Varför är det så svårt att invänta "the divine timing"? Om man som jag tror att det finns "en plan", borde jag väl ha tillit till att detta sker. För det mesta känns det som om jag vill påskynda processen, ta genvägar och springa i förväg. Varför kan man inte bara förlita sig på att saker och ting sker när de är förväntade att ske?

Vi är många som känner det som om negativa förändringar och motgångar är av ondo. Av egen erfarenhet vet jag att så inte är fallet. Det är faktiskt helt tvärtom. Tro det eller ej. Ändå känner jag den där olustiga känslan i kroppen när saker inte sker som jag önskar på den tidpunkt då jag mest av allt önskar det.

Varför kan man inte bara acceptera läget och tänka att allt löser sig när jag är redo för att ta emot det? Det är ju så, att denna period i mitt liv kommer att bidra till att jag tar ytterligare ett steg i min egen personliga utveckling, vare sig jag kan tro på det eller inte just idag.

Så, till alla er som går därute och känner att livet inte tar den vändning som ni önskar, håll ut. Den kommer. När det är dags och framförallt när du är redo för den! Alla förändringar i livet är nämligen väldigt omvälvande och krävande.

Vi styrs mycket av vårt ego. Vi tror ibland att vi kan styra hela världen, eller önskar det åtminstone. Ibland lyckas vi rätt bra med vår familj och med oss själva. Vi sätter in den där fullkomliga kontrollen och tycker att vi verkligen har koll på läget...tror vi. Istället sätter vi fälleben för oss själva och fördröjer hela processen.

Vi föds unika och underbara och bär många svar inom oss själva, men när egot tar över slutar hjärtat att lyssna och sända ut sina kärleksfulla och kloka ord till oss. Det är som om hjärtat inte önskar "kasta pärlor för svin". Hjärtat inväntar den rätta tidpunkten, d v s då vi lyssnar med hela vårt inre väsen. Först då kan vi låta oss bli vägledda in på vår rätta livsväg igen.

Surrender!...och invänta rätta tiden för dig att våga släppa taget, lyssna och påbörja din nya vandring.

Sist men absolut inte minst vill jag säga en sak till dig. Alla visdomsord som skrivs på denna bloggsida är lika mycket till för mig som för dig. Jag är bara en kanal för att möjliggöra förmedlingen av dem. Vi är alla ett och vi behöver alla samma sak, fast kanske inte vid samma tidpunkt. Men det finns en anledning till att just DU just NU läser dessa rader. Var så säker!

Kram

Tina.

Mat är mer än bara bensin för kroppen. Mat är en livsstil. Åtminstone för mig. Att laga mat eller formge nya tygmönster är ungefär samma sak. Jag tillkallar il spirito i båda fallen och låter allt komma till mig...ja, det där som kallas inspiration, tätt följt av glädje, lust, kärlek och njutning.

Efter att ha lagat mat en hel vecka åt en härlig skara matglada kvinnor, har jag nu fått så mycket uppmuntran att jag startar ännu en blogg. Den kommer att heta

Att trolla med knäna

...eftersom min man anser att jag kan laga vad som helst på ingenting och det är just det som är grejen tycker jag, utmaningen att se möjligheter där ingen tror att de finns.

Så håll utkik efter bloggen framöver. Den är ännu under uppbyggnad.

Tills dess hoppas jag att du njuter av den annalkande våren då grönsaker och frukter blir så mycket friskare och godare, naturen prunkar och vi människor kryper ut ur våra små bon för att återknyta till varandra. Detta längtar åtminstone jag efter. Alltihop.

I värme,

Tina.

Välj en ny stig idag och du berika ditt liv. Nya och spännande upplevelser väntar dig. Genom att göra en sak annorlunda varje dag, utmanar du dig själv att våga möta det nya. Vardagen förgylls då av positiva förändringar, där varje ny upplevelse genererar nya tankar, känslor och intryck.

Det är aldrig försent att förändra, att öppna upp för något nytt! Det är du som bestämmer och gör de val som känns rätt just för dig.

Jag önskar dig en spännande resa denna vecka!

Nämen...varför nu denna lite udda bild på denna typen av blogg? Pratar vi inte andlighet, eller? Hur hänger insikter och upplysning ihop med en clown?

Min allra närmsta vän är clown. Hon är också terapeut, skådespelerska, mamma, medmänniska och mycket klok. Hon inspirerar mig. Lyssnar på mig då många har stängt sina öron för länge sedan. När jag berättar om något härligt som hänt mig, får hon gåshud och tårar i ögonen. Vi delar glädje, sorg, lycka, prövningar i livet och mycket, mycket mer. Hon lär mig om mig själv och om livet, även om jag inte alltid har förmågan att ta in det i den stund då lärdomen kommer...ibland tar det en tid och det är alltid samma sak. Våra samtal leder mig framåt på min väg. Dessa människor är ovärderliga för oss!

Jag har alltid själv haft svårt för clowner. De känns så överdrivna. Det är så uppenbart att de är tillgjorda och vill få folk att skratta till varje pris. Men...hur många människor är inte så i verkliga livet?

Vad jag dock har lärt mig är att en clown är så mycket mer. För jag har lyssnat på barnen. Ett barn skrattar alltid åt en clown, pratar med den och finner glädje oavsett hur sorgligt livet ser ut. En clown når alltid fram och hur kan det komma sig?

Clownen gråter också, väldigt lätt och hysteriskt mycket. Alla uttryck hos en clown är kraftfulla och som vi ser det överdrivna. Men är det det den är - överdriven - eller är det så att alla människor egentligen har dessa kraftfulla känslor och uttryckssätt inom oss, men att de är nedtryckta från vår omgivning?

Kanske är det till och med så att vi borde vara mer som clownen, att skratta hysteriskt när vi ser något kul, gråta vattenfall när vi blir sårade och skrika så det ekar mellan husen när vi blir arga. Gör du det? Gör jag det? Det är värt att ägna en tanke åt det.

Ha en underbar vecka med dina fantastiska känslor, oavsett hur kraftfulla de är...och ge clownen en chans att väcka barnet inom dig!
T.

Upplysning - att hålla elden brinnande

Upplysning. Att lysas upp. Att tända ljuset inom oss. En gnista tändes då du föddes, men elden måste hållas vid liv. Vi måste alla hålla våra eldar vid liv. Varje dag, varje stund, för att inte slockna inombords. Elden kan vara svag i stunder och då krävs att någon lägger på mera ved åt oss, i form av kärleksfulla handlingar och omtankar. Vi har alla perioder då elden brinner på sparlåga. Även den mest starka och kraftfulla personen kan vara svag, stappla sig fram genom tillvaron. Genom att vi hjälper varandra att hålla varandras eldar brinnande, skapar vi en varmare tillvaro med mer kärlek, inspiration och engagemang.

Idag ger jag dig ett vedträ att lägga på din eld. På detta vedträ står inskriptionen "ta hand om ditt inre barn och säg åt det att ha riktigt roligt, att skratta, busa och släppa taget om det som andra tycker är viktigt. Gör det som du tycker är livet och tillåt dig att leva, leka, älska och njuta!"

Inspiration till denna text fick jag av Marie Ek Lipanovskas blogg www.tidattlyssna.nu.

Virvlande känslor

Snurriga tankar

Visdomen ger ingen ro

Sökandet upphör inte

Kärleken växer

Empatin omfamnar

Förståelsen stärks

Men vem är jag

Framförallt var är jag

Livet är ju här och nu, inte då eller sen. Märkligt hur lite man minns, men hur starkt ett minne kan påverka när man väl tar sig tid att lyssna till det. En doft, en bild, en känsla som övermannar dig i en stund då du är helt oförberedd på den. Den tränger sig på och vill tala med dig, upplysa dig om sitt värde. I förståelsen av ditt NU. Det kan vara en detalj du tidigare nonchalerat, men som du plötsligt inser vikten av för att förstå den du är idag. Detta är att växa, att möta gamla känslor och upplevelser i nytt ljus och plötsligt förstå varför du haft dem.

Att vakna upp till insikt och känna visdomen föra din utveckling vidare mot nya utmaningar. Att se sitt liv i nya färger. Att verkligen uppleva fler dimensioner av en händelse och se värdet i detta.

Flytande reflektioner utan fasta ramar

Vem är det som bestämmer vilken väg du ska vandra, vilka lärdomar du ska göra och hur tuffa utmaningar du ska behöva möta för att din själ ska växa. Vad avgör i vems ögon du ska sjunka in, vilka ord som ska få nå in till ditt hjärtas djup och hur många sorger du ska behöva uthärda. Varje svårighet du möter ger dig alltid en utmaning, men det är alltid den prövning du just nu behöver för kunna fortsätta att utvecklas. Även om du i stunden inte för ditt liv kan förstå meningen med det som händer.

Det är så lätt att tänka att livet är orättvist, varför just du ska behöva möta så många hinder på din väg. Kanske är det också så, att just du har det tuffare än andra, men då är det meningen att det ska vara så. Du har valt denna väg och den prövar dig kanske hårdare än andra, men din själ har gjort detta val. Se det som en möjlighet. Hur modig är du, är du uthållig nog, kan du känna hur din styrka tilltar, hur du uppfylls av din kärlek...inte bara till andra utan även till dig själv.

Du är den viktigaste personen i ditt liv. Lever du i enlighet med de ideal ditt hjärta sätter högt? Eller tror du bara att du gör det?

Det är nämligen DIG som DITT liv handlar om. Ta den plats i ditt liv som du har rätt till. Ta vara på varje möjlighet till att förverkliga dig själv. Se dig, upplev dig. Vänta inte. Älska dig själv villkorslöst. Nu. Visa din ande den respekt den förtjänar. Låt den finna ro i din kropp, släpp in den, hälsa den välkommen hem. Känn hur den uppfyller hela din kropp, varje cell av dig. Först nu blir du hel. Helad. Nu kan du göra andra hela. Först nu.

Ringar på vattnet spridda i kärlek

T.