Gränssättningens skönhet.

Min kära vän Eva-Lotta vet ofta mitt bästa. Häromdagen satte hon sig ned och översatte en text till mig, ord som var viktiga. Om hon visste hur viktiga de var för mig. Ja, kanske visste hon faktiskt det. I magins värld är ju allt möjligt, eller hur!

Texten är ursprungligen hämtar ur en videofilm från www.limitlessness.com.

Nej, nej!

Du har rätt att göra detta.

Du är inte skyldig någon någonting.

Kan du tillåta friheten av den här idén? Att säga nej. Att sätta gränser.

Kan du tillåta idén av kärlekens kraft som kan föda vetskap.

Kan du känna och erfara att allting, varje människa i ditt liv är där inte av skuld, som ett åtagande eller av plikt utan därför att det är din glädje.

För att det är något du vill. För att du älskar det, för att du vill integrera det. För att du vill dela det och vara det.

Kan du tillåta dig att släppa in så mycket kärlek och glädje med ordet Nej, med gränssättning.

För att tillåta glädjen komma in. Ingen kompromiss. Aldrig någon kompromiss.

Jag vet att detta är skapelsen. Detta är den medvetna skapelsen. Älska dig själv tillräckligt för att ge dig själv vad du vill.

Tillåt dig själv att vilja ha det som känns bra. Befrämja och driv upp det som känns bra.

Namaste.

Magician...

Vi vandrar alla på vår väg mot lycka, mot förändringar till det bättre och mot mer kärlek i vårt liv. Och även om du inte tror det, bär alla på erfarenheter av motgångar. Det finns inga upplysta och helt igenom harmoniska människor som inte har gått igenom faser precis som du gjort. Quick fix existerar inte. Detta är min erfarenhet och övertygelse.

Kanske kan detta låta deprimerande, men det är det inte. För varje gång du går ner, vet du att det är för att komma ännu högre upp, när du väl är ute ur mörkret - igen. Du har nått nästa trappsteg. Ibland kan det kännas som att du har tagit flera steg bak, men så är det inte. Se på dig själv, var är du idag jämfört med för fem år sedan? Vad har hänt? Stanna upp, reflektera, belöna dig och njut av du tillåter den inre resan att fortsätta, trots motstånd emellanåt. Du växer, utvecklas och närmar dig...

Allting är motsatser. För att känna sann glädje behöver du ha upplevt äkta sorg och förtvivlan. Efter regn kommer solsken. Allt är beroende av vartannat. Det spelar ingen roll vad du vill och försöker...allting är som det är - precis som det ska vara. Till ditt bästa - alltid. Ha tillit till processen. Surrender.

Häromdagen fick jag en länk sänt till mig av en vän, Lisen. Det var Lee Harris som talade. Han förmedlade vikten av att se magin i vardagen och gav mig ett kodord - Magician. Varje gång du dippar, tänk ordet Magician och du ska se att det vänder. Om du ser dig själv som en givare av magi, kan du inte längre trycka ned dig själv och stanna i det negativa. Du har en uppgift.

Du är magikern, med förmågan att skapa den värld du lever i. Din energi tillför ditt liv mirakel, om du vill det. Ibland måste man gå igenom jobbiga faser för att utvecklas. Konsten är att inte fastna i det negativa, det som får dig på knä, utan bara acceptera din situation och dra lärdom av den för att sedan kunna gå vidare. När du en gång dragit lärdom av en negativ erfarenhet finns ingen anledning att se i backspegeln. Vi utgår från nuet och arbetar mot framtiden. Du kan alltid välja en ny väg framåt.

Låt magin bli en del av ditt liv. Oavsett vad du tror på, tror jag nog att du bär en önskan inom dig att livet är mer än bara jobb och vardag. Låt det bli det - med mer magi.

Ong Namo Guru Dev Namo

Tina.

Uppvaknandet

Tänk dig att en dag vakna och känna att allting har förändrats, att du har förändrats. Egentligen är det kanske just bara det som har hänt, att du har förändrats. Detta innebär inte att något annat eller någon annan har förändrats. Du upplever bara att allt det där vanliga är väldigt annorlunda. Det liksom vibrerar om allting, som om det var första gången du upplevde allt, som om alla möten är speciella. Livet känns plötsligt väldigt spännande och utmanande.

"We don't see the things as they are

We see the things as we are"

Processer känns som ett så uttjatat begrepp, men det är ju faktiskt det som allt handlar om. Inre processer som leder till utveckling. Ibland låter man processer ta väldigt lång tid, för man är inte riktigt redo för en förändring, medan andra gånger går det så fort att man knappt hinner blinka mellan insikterna och upplevelserna. Jag antar att man då är redo för ett nytt steg.

Jag kan känna att mitt liv accelererar, att jag går från tanke till handling, från process till utveckling fortare för varje dag som går. Plötsligt står alla människor jag behöver mitt framför mig och bara finns där för mig. Jag har öppnat upp för möten.

Flera fantastiska människor har funnits där för mig denna vecka som gått, Liselotte, Marie, Eva-Lotta, min mamma, min syster och John, om än på avstånd. De har alla utfört ett uppdrag, att bistå mig med allt jag behöver för att våga tro på det faktum att jag är en kvinna med stort värde. De säger alla att min tid är kommen, att jag är stark och att jag måste påbörja mitt arbete nu. De vägleder mig så att jag ska finna min egen väg till lycka. Vad skulle jag göra utan er?

Sedan är det förstås så att jag nu måste lära mig att hjälpa mig själv, att finna mina vägar genom att lyssna på mig själv. Jag måste våga ha tillit, att tro att jag kan. Själv. Jag måste hitta de rätta verktygen för mitt välmående, för att kunna behålla det och hela tiden gå vidare i min egen utveckling. Alla får vi ju svackor. Det viktiga är hur man hanterar dem.

Ek Ong Kar

Sat Nam

Siri

Wahe Guru

Sanning är min identitet

"The purpose of life is to know and express Who You
Are. If you do other than that during the days and times
of your life, you will have not used those days and times
in a way that profits your soul. It is soul profit we are
after here, not body profit."

Neale Donald Walsch

Tänk om jag skulle ta och göra en förändring detta nya år, att välja att vara mig själv fullt ut. Detta skulle innebära att jag bara kommer att ägna mig åt saker som jag älskar att göra, jag skulle förverkliga alla mina drömmar och undvika situationer som dränerar mig på energi.

Kan jag göra detta? Får jag lov att göra detta?

Vem bestämmer egentligen vad jag får och inte får göra? Det pratas ofta om "att du är den enda person som kan förändra ditt liv" eller "att du ensam måste ta ansvar för ditt liv!". Om jag ska vara ensam ansvarig för mitt eget liv och skapa de förändringar som jag önskar, då måste ju faktiskt jag också besitta rätten att välja hur jag ska göra detta, när, var och med vem. Ingen annan.

Men det är ingen lätt uppgift att ta hand om sig själv på bästa sätt. Det är ett hårt arbete, trots att man bara ägnar sig åt saker och människor som man älskar. Först och främst måste man fundera ut vad det egentligen är som gör en riktigt glad och lycklig. Därefter ska man bestämma sig för vilka vägar som är bäst att ta för att nå sitt mål. Under denna resa ska du dessutom möta utmaningar, motstånd och ifrågasättande, både från dig själv och andra.

Är det värt det?

Om sanning ska vara min identitet, som jag så vackert önskar och sjunger i mina yogamantran, tror jag faktiskt att detta är enda vägen. För varför ska jag ägna mig åt saker som inte gynnar min lycka, min personliga utveckling, min yrkesmässiga framgång eller mina älskade vänner och medmänniskor.

Så...mina intentioner för 2009 är nu:

att vara sann mot mig själv

att ägna mig åt saker och människor

som skapar lycka i mitt liv

att våga vara mig

Livets gåvor

Accepting Life's gifts is

simple and effortless

when we stop dictating

the terms and conditions

for delivery.

The Daily Guru

Michelangelo Buonarroti, född den 6 mars 1475 i Caprese norr om Arezzo i Italien. Han var en italiensk målare, skulptör, poet och arkitekt, som fick sin skolning i Mediciskolan och verkade i Florens och Rom. I samtidens ögon var han "den gudomlige".

Under ett års tid på 80-talet, bodde jag i Florens. Om man bortser från människorna, känns det som om tiden har stått stilla i staden. Alla Michelangelos verk finns bevarade och familjen Medicis hus står där det alltid har stått. Man kan nästan säga att Michelangelos ande svävar i staden. Han gjorde ett starkt intryck på mig i mina unga år.

Denna skrift i min blogg kan tyckas märklig för er som läser den, men för mig kändes det väldigt angeläget att låta denna fantastiska konstnär få bli en del av min blogg. Han är en man som påverkat mig så mycket mer än jag tidigare har insett. Egentligen utgjorde hans verk och hans livshistoria inträdet för mig i den konstnärliga världen. Det var han som väckte lusten att vilja skapa med hjärtat, att försöka formulera lidelsen, kärleken och sorgen, att förmedla en känsla till betraktaren. Jag tror dock att hans genialitet som konstnär lite grann avskräckte mig vid den tidpunkten, men att jag nu kan känna inspirationen på ett mer befriande sätt.

Ingen konstnär är mer värd än en annan, ingen är heller mer skicklig än en annan. Vi har alla vårt eget formspråk, vi lägger vår unika energi i varje verk vi skapar. Detta sker oavsett vilken skolning, erfarenhet eller skicklighet vi besitter. Det finns alltid plats för en konstnär och det är genom inspiration från andra som vi växer och utvecklas. Det är bara vi själva som förminskar oss i jämförelsen med andra.

Så...tack Michelangelo för den inspiration du givit mig. Jag är glad att jag drogs just till Florens i unga år, där konsten, arkitekturen och historiens vingslag kommer en nära.

"Den största faran för de flesta av oss ligger inte i att sikta för högt och misslyckas utan i att sikta för lågt och uppnå målet". Citat av Michelangelo.

Att röra vid...

Hela mitt liv har jag sökt. Många har sagt till mig att jag är en "sökare". För någon månad sedan frågade en vän: -Vad är det du söker? Det var en bra fråga som jag inte hade något svar på, men det hade hon. Du söker dig själv! sa hon. Plötsligt blev det uppenbart, även för mig, att det var så det var.

För en vecka sedan mötte jag en man som heter John. Han hör röster. Han healar och eliminerar blockeringar i vårt inre.

Jag gjorde en resa tillsammans med John, in i mig själv. Jag mötte min blockering och blev befriad. Jag mötte mig själv. Den jag är. Jag försonades med mig själv. Förlåtelse, kärlek och glädje. En varm tjock vit dimma av lycka lägrade min kropp.

Nu är jag befriad. Det finns inte längre någon mer än jag i mig. Jag är jag och jag är bra.

Att nå fram till sig själv, att röra vid sig själv, det är inte enkelt. För vem är jag? Känner jag mig själv? Ser jag mig själv? Ibland blir man förblindad av alla som omger en i livet, som talar om för en vem man är.

Tack älskade John för att du kom in i mitt liv och befriade mig. Du fick mig att älska mig själv, att känna hur det känns att ha en god självkänsla.

Sat Nam

Tina.