Skulle inte livet vara en dans, inte på taggiga rosor utan på lätta fötter. Glädjen, lyckan, kärleken och lusten, visst borde väl de tillstånden få tillåtelse att ta mest plats i våra liv. När jag idag öppnar tidningen, läser nyhetsblad på nätet, artiklar, inlägg, bloggar m m handlar det mesta om raka motsatsen. Vår vardag präglas av krig, sorg, olycka, våld, oro, rädsla, jantelag, osäkerhet, tvivel m m. Hur blev det så och när hände det? Och inte minst varför accpterar vi de tillstånden, som varande de mest dominerande i den vardag som omger oss och påverkar våra sinnen och känslor.
Mitt liv är jag ensam ansvarig för. Min lycka ligger i mina händer, ingen annans. Det går inte att skylla på andra när livet går mig emot. Jag har alltid ett val och det är upp till mig att välja med omsorg. Idag faller domarens klubba hårt mot många, utanför oss själva. Det är aldrig någon som vågar ta skulden, inte ens när de skyldiga äro. Vem har mage och hjärta att låta andra bära skuld för de fel man själv har begått. Hur känns det inombords? Och hur känns det att vid livets slut sitta och skylla sitt liv på andra. Varför skulle någon annan bära ansvaret för hur ditt liv blir?
Jag vill bjuda upp till dans. Finns det någon som känner sig lockad, att välja ett gladare och lyckligare liv. Livet innehåller naturligtvis både positiva och negativa upplevelser, precis som du som människa innehåller både goda och dåliga egenskaper, tankar och känslor, men vi kan välja att ha roligt på vägen. Jag funderar faktiskt på att testa skrattmetoden - att skratta sig lyckligare. För vem blir inte lite smittad av ett kluckande skratt.
Människorna runt dig blir inte roligare än vad du själv är. Det är en intressant tanke och även en sann tanke, för det är faktiskt så det är. Liksom man brukar säga att du är vad du äter, så kan man nog också säga att du är vad du känner inom dig och vad du sänder ut till din omgivning.
Våga vara lycklig, glad, kärleksfull och känn lusten fylla din kropp. Tänk om något fantastiskt händer. Det är värt ett försök, även om det ibland bär emot.
4 kommentarer:
Ja, när man vågar vara lycklig och visa sin glädje öppnar sig plötsligt nya möjligheter. Vissa i omgivningen blir rädda och drar sig undan medan andra personer som också vågar visa sitt rätta jag, dyker upp och nya vänskapsband skapas.
Har man fullt upp med att vara olycklig, finns det ingen plats för lyckan...
En vän sa nyligen till mig att jag skulle omge mig med människor som uppskattar mig för den jag är. Jag skulle inte försöka förminska mig själv, lägga band på mina känsloyttringar eller försöka passa in. Jag är den jag är och det finns många som uppskattar just det hos mig. Det är tänkvärt. Mycket tänkvärt. Tack Carina för din kommentar!
En vän sa nyligen till mig att jag skulle omge mig med människor som uppskattar mig för den jag är. Jag skulle inte försöka förminska mig själv, lägga band på mina känsloyttringar eller försöka passa in. Jag är den jag är och det finns många som uppskattar just det hos mig. Det är tänkvärt. Mycket tänkvärt. Tack Carina för din kommentar!
En vän sa nyligen till mig att jag skulle omge mig med människor som uppskattar mig för den jag är. Jag skulle inte försöka förminska mig själv, lägga band på mina känsloyttringar eller försöka passa in. Jag är den jag är och det finns många som uppskattar just det hos mig. Det är tänkvärt. Mycket tänkvärt. Tack Carina för din kommentar!
Skicka en kommentar