söndag 9 november 2008

Vem tänker du på och vem saknar du om...

Vad skulle du göra om du blev strandsatt på en öde ö? Vem skulle du tänka på och vem skulle du sakna? Det är en intressant tanke. Jag tror att jag hade betraktat mitt liv annorlunda än jag gör under de dagar jag befinner mig i vardagshetsen. Hade inte du det? På något vis hade perspektiven breddats. Vi hade kommit längre ifrån händelsens centrum och kunnat se saker mer objektivt.

Ikväll har jag suttit på akuten med min 7-årige son. Han fick sy ihop sin delade panna och var en sådan hjälte. I fredags hade jag djupa samtal med min man som ledde till att vi båda kände oss befriade och fulla av kärlek till varandra. Igår anförtrodde min äldste son mig en hemlighet som fick mig att växa i min roll som mor och inatt kommer min dotter att leta efter min örsnibb för att känna trygghet. Detta är min familj. De är en del av mig, men jag tar dem ofta för givna. De finns ju alltid här. Vi har den där vardagen ihop... inte bara stunder fyllda av fest och lyckorus.

Varför ska det krävas ytterligheter och extrema förhållanden för att vi som människor ska inse hur värdefullt det vi har är? Varför kan vi inte uppskatta lyckan, värdesätta en bra relation och älska våra barn lika högt varje dag oavsett vad de gör och hur vi mår? Detta är för mig ett mysterium.

Handlar allting fortfarande bara om mig? Kan jag uppskatta det jag har bättre om jag älskar mig själv fullt ut eller kommer det fortfarande att krävas extrema situationer?

Kanske är det så att stagnation inte är ett bra tillstånd för oss människor. Kanske mår vi bättre om saker och ting rör på sig, att vi får möjlighet att uppleva saker tillsammans. Rutiner, traditioner och ritualer har alltid funnits och jag tror att de skapar en trygghet i tillvaron, man vet liksom hur allt kommer att se ut framöver. Samtidigt tror jag att vi blir rastlösa och uttråkade av att saker och ting aldrig förändras. Många av oss är livrädda för förändringar, men jag tror samtidigt att det är i förändringen som det magiska sker - vi utvecklas genom våra upplevelser.

Jag tror att jag ska prova det. Tänk, att bara göra en ny och annorlunda sak varje dag. Det är inte så svårt, egentligen, men tänk om det kan göra skillnad. Stor skillnad. Tänk om lyckan ler mot dig i detta nya. Tänk att dessutom göra denna lilla förändring tillsammans med de du älskar mest av allt. Undrar hur det kommer att se ut.

En ny utmaning!!!

Inga kommentarer: