När man släppt kontrollen, accepterat den nyvunna friheten, vågat försöka påbörja landningen i det nya, då börjar livet på riktigt...en helt ny erfarenhet. Att vara befriad från allt gammalt, att plötsligt få lov att vara vem du vill. Hur handskas man med det?
Vem är jag nu? Vad vill jag och med vem? Hur vill jag detta och när? Hur gick det till? Hur blev jag fri? Är jag verkligen fri?
Det är en ny känsla att vara obekväm med svackor, att plötsligt önska att jag slapp dem. Vad gör man när man inte längre vill må dåligt, när det inte längre känns som en gammal bekväm kofta att klä på sig när det blåser kallt? När man önskar att man lätt kunde ikläda sig en chiffongsjal och flyga ut genom fönstret istället...
Breathe of life...I bow to You...I'm coming home...sjunger Snatam Kaur så vackert. Är det det som allting handlar om? Att vi längtar hem, att vi hela vårt liv försöker finna vårt egentliga ursprung. Att andas livet i våra lungor, inte tvekan, rädslan eller oron, utan kärleken, tron, hoppet och kraften att leva.
Det tror jag.
...men jag är inte riktigt där...ännu tvekar jag...ju fler insikter, desto fler dubier...det är väl så det är.
Guru Dev Namo
1 kommentar:
Vad lustigt, jag har tänkt på dig idag och tittade in på bloggen tidigare för att se om du skrivit något nytt och så fick jag mejlet nu.
Du skriver så vackert och så sant. Jag önskar att du får andas liv, kärlek, tro och kraft.
Ta hand om dig min vän!
Jenny
Skicka en kommentar