Gnistan tändes då du föddes och släcktes den dag du lämnade oss. Din själ lämnade din fysiska kropp efter sig som ett tomt skal, för att åter bli en ren, vit och kärleksfull energi i en annan dimension. Denna dimension har vi svårt att se och förstå. Här existerar vare sig tid eller rum. Du omfamnar oss nu med kärlek och värme. Din vita energi omsluter som varma vingar. När sorgen kommer över oss, tröstar du och finns nära. Jag upplever dig. Vi känner din närvaro. Jag ser dig vaka över din familj, med kärlek, ömhet och längtan i din blick. För mig är detta skönhet, kärlek och värme när den är som mest påtaglig och berörande. En visuell betraktelse som känns i hela min kropp.
Möten tänder gnistor, ibland livslånga, några gånger kortare. Gnistan är inte mindre kraftfull för det. Den kan vara lika brännhet och full av kärlek oavsett livslängd.
Din gnista tände mångas gnistor. Du berörde deras liv. Det är som ett kretslopp. Vi hänger alla samman, som en oändlig symbol utan början och utan slut. Ljuset och den rena kärleken består.
Namasté min vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar