Det är inte alltid lätt att vara den som går en annan väg, men så länge jag hör musiken och känner glädjen i att dansa känner jag ändå längst inne att jag är på rätt väg. Återigen handlar det om att välja väg. Vad är viktigast, att följa mitt hjärta i min egen upplevelse av dans och glädje, eller att bry mig om vad andra tycker om att jag dansar utan musik?Varför är det så svårt att gå en väg som andra inte ser?
Vad är det som gör att jag tar in deras tvivel och rädslor?
Kanske är det därför som det är viktigt med en bekräftelse från den universella källan. Modet och tilliten behövs för att vandringen ska kunna fortgå, att med vägledning bevara tron på att mitt hjärta väljer rätt väg för just mig.
Vilken dans väljer du och känner du glädjen på din väg?
Sat Nam
Akashbir Kaur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar