Den helande processen

Att hela är att laga något som är sönder. Man helar människor som är trasiga, på ett eller annat sätt. Jag ställer mina händer till förfogande, jag ger dig en hand att hålla i eller lägga på dig när du behöver hjälp. Många jag möter tror att helandet är hokus pokus, att det är sånt' som bara konstiga typer håller på med. Detta är så fel. Jag tror att vi alla bär på samma potential. Du också. Vi kan alla hela människor, vi kan hela varandra. Kanske ska man bara komma till en punkt i livet då man är mottaglig för denna underbara gåva, att bli en kanal för den universella energin. Det finns så mycket energi runt oss som fortfarande är outnyttjad. Jag tror att de dimensioner som många av oss ännu inte upplever, kommer att skapa oändliga möjligheter i arbetet för en bättre framtid. Om vi bara vågar. Återigen skapar rädslorna hinder i vår väg. Det outforskade och odokumenterade hotar ännu, men i alla tider har ju människan varit rädd för det okända, rädd för förändringar som hotar den invanda trygga tillvaron. Men är tryggheten alltid det optimala? Är inte utveckling lika viktigt? Det enda sättet att skapa nya upplevelser, få nya erfarenheter och utvecklas är ju faktiskt att våga möta det obeprövade.

Jag behöver för egen del inte veta vad helandet är eller var energin kommer ifrån. Jag behöver inga vetenskapliga bevis för att tro på den helande kraften. För mig räcker det att känna att det faktiskt fungerar, att jag kan skapa mig en bättre tillvaro genom att låta kraften flöda genom mig. Det är för mig en trygghet, att mina händer ger mig den energi som min kropp behöver. Den är ett redskap som har blivit en del av min vardag, hur förvånande detta än låter.

Det sägs att varje människa är salig i sin tro och det är nog väldigt sant, men den helande processen är ingen religion. Den helande kraften är för mig universell, förenande och kraftfull i skapandet av en bättre värld.

Processen

Ibland frågar jag mig själv om det aldrig kan bli bara lugn och ro i min tillvaro, dagar utan ständiga processer med mig själv. Om jag en dag kommer kunna sätta mig ned och bara vara och vara nöjd med det. Det märkliga är att ju mer tid som förflyter av mitt liv, desto fler processer möter jag. Det är som med kunskap, ju mer du vet desto mindre tycker du att du kan. Vi blir väl aldrig färdiga med oss själva och kanske är det det som är meningen, att vi ständigt ska utmana oss själva för att nå en högre medvetandenivå. Vägen genom livet är inte spikrak och färdiglagd. Det är ju vi själva som skapar alla krokar, raksträckor och rastplatser.

Som ung kände jag mig ofta annorlunda och lite förvirrad. Det verkade som att alla andra hade sin väg färdiglagd. Många visste precis hur deras liv skulle se ut. Allt verkade vara så lätt för dem. Själv hade jag förstås drömmar, men de kändes omöjliga att förverkliga och rimmade illa med omvärldens ideal. Det har tagit mig många processer att finna den plats jag är på idag. Jag är glad för det. Idag.

När min son frågade mig häromdagen vad jag ville bli när jag var liten, svarade jag konstnär. Hela hans ansikte sken upp och han responderade, men...det är du ju!!! Ja, nu är jag faktiskt det. Äntligen. Han fick mig att inse och verkligen känna att jag faktiskt har nått ett av alla mina drömmars mål. Jag lever min dröm. Detta tror jag faktiskt inte hade varit möjligt utan alla mina processer, utan alla möten med människor, utan alla feltramp och dåliga val i livet. Ibland kan det vara svårt att se den rätta vägen, om man inte har upplevt den felaktiga. Det är lättare att se när det är rätt om du har upplevt det som känns fel. Det är då du blir övertygad om att saker och ting är precis som de är ämnade att vara. Då har du hittat hem.

Kvinnan som kom in från kylan...

Nu är jag här. Jag är i värmen. Jag har kommit hem. Det finns inte längre dåtid eller framtid. Tiden existerar inte. Egentligen. Det finns bara nu. Jag lever här och idag. Jag är i upplevelsen. I njutningen. I livet. Det finns inte längre någon kyla. I mitt hjärta bor nu andra känslor. Jag bryr mig om mig själv. Jag tar hand om mig själv. Barnet inne i mitt hjärta har fått ro. Nu är det tröstat, förlåtet och älskat. Inga tårar ska längre rinna nedför dess kinder. Jag ser dig nu. Jag älskar dig idag. Jag finns här för dig. Alltid.

Vem är du och vad vill du...

För många år sedan, medan jag fortfarande var naivt befriad från det verkliga livet, läste jag någonstans att "du kan inte älska en annan människa fullt ut förrän du älskar dig själv". Jag tyckte att det lät konstigt. Hur hänger det ihop, tänkte jag. Sanningen är att det hänger ihop mer än man kanske tror. När du befinner dig i "ditt bästa jag", när livet är på topp och allt känns som att det går din väg. I dessa stunder älskar du din man och dina barn besinningslöst. När livet däremot känns tungt, kan du reta dig på hur mannen lägger tandkräm på sin tandborste eller hur barnen slänger strumporna i fåtöljen. Allt handlar om hur DU mår. Om du mår bra, ser du alla i din omgivning i ett klart strålande ljus. När du dippar, har alla fel och brister. Så...försök att acceptera dig själv som du är. Gör ett riktigt tappert försök att älska dig själv, om inte annat så för din familjs skull. Du är den du är och innerst inne är detta något som är både unikt och oerhört vackert. Om du bara själv kunde se hur vackert! Ingen annan kan tala om det för dig heller. Du måste själv se det, uppleva dig och komma till insikt om att även du är en perfekt skapad egen person. Det finns ingen som du och det finns ingen som din man eller dina barn. Ni är alla unika och alldeles perfekta. Om du kan leva med den devisen, kommer allt annat att lösa sig. Då kommer dina drömmar att gå i uppfyllelse och ditt liv kommer att berikas på så många fler sätt än du ens kunnat drömma om. Varför inte försöka redan idag? Från mitt hjärta önskar jag dig all lycka med denna tuffa uppgift. Jag sänder dig en utmaning och jag hoppas att du antar den med stort mod.

Drömmer jag eller lever jag...

Drömmer jag eller lever jag. Vad är vad. Existerar tiden och avstånden. Kan vi färdas genom tid och rum. Varför upplever vi tiden så olika. Vad är det som styr tiden och hur förändrar man sin syn på vad tid är. I drömmarna kan vi göra allt det som känns svårt i vardagen. Vi flyger, svävar, lyckas, misslyckas, känner rädsla, eufori och glädje. Alla känslor är dubbelt så starka i drömmen. När jag vaknar är jag fortfarande ett med denna känsla och det är svårt att återvända till det som kallas verklighet. Vad är då verkligt och vad är dröm och hur hänger de två ihop. Varför drömmer vi. Varför lever vi. Vilken roll spelar drömmarna i våra liv och vilket liv lever vi och varför. Är det i drömmen vi verkligen lever. Är det där vi kan få vara oss själva fullt ut och är det där vi kan lösa livets gåta. Människor öppnar upp och inga hinder finns i en dröm. Vi är mottagligare för budskap. I drömmens värld ligger insikterna på vackra serveringsfat och väntar på att vi ska komma och ta för oss. Jag tror att drömmen är ännu ett redskap som står till vårt förfogande i sökandet efter sanningen.

Varje steg du tar...

Varje steg du tar, påverkar resten av ditt liv. Varje dag ställs du inför val. Dina val. Det finns många vägar att välja mellan, men endast en som du slutligen bestämmer dig för att ta. Vad hade hänt om du hade gått en annan väg? Det har ingen betydelse idag, men tanken är lite spännande. Varför gör vi de val vi gör?
Den du är, avgör vilka val du gör. Om du är en person som lockas av äventyr, väljer du kanske en väg som få har gått. Om du tillhör det lite mer försiktiga släktet, väljer du kanske en trygg och säker väg, som många har provat före dig. Vilken väg väljer du och varför?

I mitt liv hamnade jag vid ett vägskäl. Den ena vägen innebar ett tryggt liv med ekonomiskt oberoende och full insyn i vad det var jag fick. Om jag valde den andra vägen, hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Det enda jag visste var att allt som skulle möta mig var okänt och nytt. Jag valde den senare vägen. Detta är ett val jag aldrig har ångrat. Det var ett val som ledde till en lång väg av personlig utveckling.

Livet handlar om utveckling. Jag tror att vi är här för att växa som människor. Jag har svårt för att tänka mig att vi lever på jorden utan syfte. Det kommer stunder förstås, då jag undrar över livets mening. Jag antar att många känner som jag.

Jag har en vän, som en gång botade min dödsångest. Han sa följande:

"Blomman vissnar, dör och förmultnar. Den förmultnade blomman blir till jord. Jorden får fler blommor att växa, vissna, dö och förmultna. Allting är evigt. I ett konstant kretslopp. Känner du till någon beståndsdel på jorden som blir till ingenting en dag?"

Mitt svar var nej.

Varför skulle då vi människor inte vara eviga?

Oavsett hur sanningen ser ut, är detta en intressant tanke. Om vi är eviga, att vi födds på nytt och på nytt och på nytt, vad är då vår uppgift här på jorden? Finns det då en större anledning för oss att göra en ansträngning att bli bättre människor?

Detta är bara en tanke.

Ditt enda mirakel...

Ett nyfött barn. Varmt, fridfullt, sårbart, starkt, vackert. Ett mirakel. Sannolikt det enda mirakel du uträttar under ditt liv. Detta lilla mirakel är en ny människa, som kommit till oss med glädje, kärlek, hopp, tillit och lycka. Barnet bär i sitt hjärta den renaste kärlek. Denna kärlek är inte villkorlig och inte heller begränsad i vare sig mängd eller styrka. Med denna kärlek kan en ny människa förändra, förbättra och förnya vår värld - om vi ger barnet tillåtelse att fortsätta bära denna rena kärlek i sitt hjärta.

Genom att visa vår kärlek till barnet, respektera dess tankar och önskningar samt uppmuntra dem i deras tappra försök att lära sig saker, känner barnet sig älskat och kärleken gror. Barnet är helt och hållet beroende av sina föräldrars välvilja. Det är föräldrarna som vägleder barnet den första etappen genom livet. Detta är kanske den enda gången i ditt liv som du är älskad helt villkorslöst. Du är ALLT för barnet. Vårda denna kärlek och detta enorma förtroende väl. Visa din respekt gentemot barnet genom att lyssna när det talar, uppmuntra barnet när det berättar fantastiska saker som det har upplevt, undvik att köra över barnet känslomässigt, var förstående och ge inga goda råd. Du är utvald att vägleda ett barn. Var ett bollplank, en trygg famn, en förstående och tröstande förälder och visa all den kärlek du känner inom dig. Uttryck din kärlek i ord, men främst genom kramar och god omvårdnad. Låt barnet få känna sig älskat och betydelsfullt. Visa din tacksamhet över att ha fått den vackraste av alla gåvor.