När man släppt kontrollen, accepterat den nyvunna friheten, vågat försöka påbörja landningen i det nya, då börjar livet på riktigt...en helt ny erfarenhet. Att vara befriad från allt gammalt, att plötsligt få lov att vara vem du vill. Hur handskas man med det?
Vem är jag nu? Vad vill jag och med vem? Hur vill jag detta och när? Hur gick det till? Hur blev jag fri? Är jag verkligen fri?
Det är en ny känsla att vara obekväm med svackor, att plötsligt önska att jag slapp dem. Vad gör man när man inte längre vill må dåligt, när det inte längre känns som en gammal bekväm kofta att klä på sig när det blåser kallt? När man önskar att man lätt kunde ikläda sig en chiffongsjal och flyga ut genom fönstret istället...
Breathe of life...I bow to You...I'm coming home...sjunger Snatam Kaur så vackert. Är det det som allting handlar om? Att vi längtar hem, att vi hela vårt liv försöker finna vårt egentliga ursprung. Att andas livet i våra lungor, inte tvekan, rädslan eller oron, utan kärleken, tron, hoppet och kraften att leva.
Det tror jag.
...men jag är inte riktigt där...ännu tvekar jag...ju fler insikter, desto fler dubier...det är väl så det är.
Guru Dev Namo
I den sanna anden lyfter vi mot nya höjder. Likt en kraftfull rovfågel breder vi ut våra flygstarka vingar och glider med på uppåtvindarna. Njuter av den inspirationsvåg som kommit med vårens grönskande glädje och hoppfullhet. Pånyttfödelsens tid är här. Låt dig hänföras och gungas av den varma och trygga vårvinden och ledas mot det nya som väntar dig. Att landa och lyfta på samma gång är en obeskrivbar känsla.
