Det dagliga samtalet

Ingenting är så förödande för självkänslan och ens personliga utveckling som de negativa tankarna, orden och handlingarna. Många är de dagar då vi vaknar och känner en omedelbar känsla av lycka och glädje, en känsla som tio minuter senare plötsligt löses upp för att övergå i hopplöshet och uppgivenhet. Hur blir det så? Varför sker denna förändring av sinnesstämning?

Det spelar ingen roll om du har svaret på denna fråga eller ej, för jag har kanske lösningen på hur du unviker att hamna i denna negativa spiral.

Varje morgon du vaknar, med huvudet fullt av positiva tankar och funderingar över saker du tänker att du vill göra, sätt dig då genast ned och inled ett inre samtal med dig själv. Ta en liten egen bok, en penna och en kopp kaffe eller varmt te. Ta på dig en filt, tänd ett ljus...i stillhet med dig själv innan resten av världen har vaknat. Du kanske till och med ska ställa klockan en timme tidigare för att garantera dig total stillhet och ensamhet, med dig själv.

Alla har vi samtal med olika personer, andar, änglar, kanske till och med Gud eller oss själva, med vårt högre jag. Det jaget som är så långt mycket klokare än vårt vardagsjag som lätt fylls av Jantelag och tvivel, rädslor och brist på tillit. Så mycket lägre tankar än de tankar som egentligen återspeglar den du verkligen är.

Be om att få ditt dagliga budskap och lyssna. Ge det tid. Kanske sätter du pennan på ditt papper och fingrarna börjar löpa, kanske nöjer du dig med att lyssna. Vissa dagar får du kanske en känsla eller några tänkvärda ord, andra dagar en bild, symboler eller en doft. På något vis talar någon eller något till dig och ger dig det du behöver, om du öppnar upp för det. Om du vågar tillåta dig att ta emot det positiva som kommer.

Mina dagliga samtal stärker mig i min tillit. Jag känner en styrka i att vara jag, att min väg är rätt i stunder då jag tvivlar över de val jag har gjort. Jag växer genom samtalen. Jag är inte ensam på min vandring mot högre insikter, större lycka och en tillvaro fylld av kärlek.

Avsluta ditt samtal med att sända ut en önskan till Universum. Du kommer att bli hörd! Du är sedd!

I frid

Tina.

När du är medveten om att du är den kraft som är Livet, är allting möjligt. Mirakel händer hela tiden, eftersom dessa är sprungna ur hjärtat. Hjärtat är i direkt förening med den mänskliga själen, och när hjärtat talar, trots motstånd från huvudet, förändras något inom dig. Ditt hjärta öppnar ett annat hjärta och äkta kärlek är möjlig.

Fritt översatt från Don Miguel Ruiz.

När livet vänder

Tänk dig att du lever som i en bubbla full av sanningar. Tror du. Tills du en dag blir omruskad och väckt till livet, det livet där du plötsligt ser. Allt blir tydligt, nästan övertydligt, och du undrar hur det gick till. Hur har jag kunnat missa det självklara, det som var mitt framför ögonen hela tiden. Det sägs ju att "det första man blir blind på är ögonen" och kanske är det precis så det är, att man letar för långt bort. Man söker överallt där det inte finns, kanske för att undvika att se sanningen. Kanske letar du med en omedveten vilja efter allt annat än det du behöver. Du tar den lätta vägen, även om detta sker på en nivå du inte förstår. Sanningen är ibland, eller kanske till och med ofta, smärtsamt kraftfull, ärlig och rak. Men sikten blir aldrig klar förrän du eliminerat de hinder som ligger dig närmast. De som finns på djupet, långt inne i dig och samtidigt utanför dig. Utanför dig eftersom ditt avståndstagande från sanningen skapar en omgivning som går i dess tecken och påverkar allt och alla i din närhet.

Men djupet är inte så inbjudande och heller inte så lättfunnet alltid. Därför finns det "hjälpare" därute. Vackra änglar som öppnar våra ögon för det som är viktigt för oss i våra liv. De får dig att se klart och leder dig rätt på din väg. De får din värld att vända i rätt riktning igen. Återigen handlar det om MOD och SANNING. För om du inte vågar vara sann, får du aldrig tillgång till ditt djup. I sanningen finner du kärleken, som puttar bort alla rädslor och hinder. Med sanningen som vän vandrar du kanske mot det okända, men också mot nya möjligheter. Det gamla och välkända leder inte dig vidare. Du vaggas bara i en trygg famn som du för längesedan har växt ifrån. Du är för stor för att ligga kvar och famnen börjar bli trång.

Invänta din ängel och stärk din tro att den kommer när du bäst behöver den.

Agnus Dei qui tollis peccata mundi, miserere nobis

Sikten är klar

Du står på ett berg och ser hela världen för dina fötter. Under dig vilar varma moder Jord och över dig omsluter hela Universum. Du befinner dig mellan himmel och jord. Där du står är sikten klar, inget är diffust eller oklart. Du vet vad du ser och känslan är kraftfull där du är. Färgerna starka, luften hög och alla dina sinnen får spela fritt. Kanske får du en ingivelse av att sända en önskan till Universum. Du är i ditt rätta jag, på toppen av din värld.

Här vill jag vara länge och ofta. Denna plats känns helig och speciell. Alla höga platser med utsikt väcker samma känsla hos mig. Du är oövervinnerlig. Solen värmer din hud och blåsten rensar ut varenda liten orostanke du äger inom dig. Du är ett med naturen. Du är i dig själv, den du är ämnad att vara.

Denna känsla vill jag förmedla till dig och till mig själv idag, att vi är oövervinnerliga, harmoniska och fulla av visioner när vi är vårt bästa jag. Må vi alla få förmågan att bevara högsta toppen upplevelser i vårt innersta och göra det möjligt att plocka fram denna känsla i stunder då vi är i dalgångarna och inte hittar ut.

Namasté

Divine timing

Varför är det så svårt att invänta "the divine timing"? Om man som jag tror att det finns "en plan", borde jag väl ha tillit till att detta sker. För det mesta känns det som om jag vill påskynda processen, ta genvägar och springa i förväg. Varför kan man inte bara förlita sig på att saker och ting sker när de är förväntade att ske?

Vi är många som känner det som om negativa förändringar och motgångar är av ondo. Av egen erfarenhet vet jag att så inte är fallet. Det är faktiskt helt tvärtom. Tro det eller ej. Ändå känner jag den där olustiga känslan i kroppen när saker inte sker som jag önskar på den tidpunkt då jag mest av allt önskar det.

Varför kan man inte bara acceptera läget och tänka att allt löser sig när jag är redo för att ta emot det? Det är ju så, att denna period i mitt liv kommer att bidra till att jag tar ytterligare ett steg i min egen personliga utveckling, vare sig jag kan tro på det eller inte just idag.

Så, till alla er som går därute och känner att livet inte tar den vändning som ni önskar, håll ut. Den kommer. När det är dags och framförallt när du är redo för den! Alla förändringar i livet är nämligen väldigt omvälvande och krävande.

Vi styrs mycket av vårt ego. Vi tror ibland att vi kan styra hela världen, eller önskar det åtminstone. Ibland lyckas vi rätt bra med vår familj och med oss själva. Vi sätter in den där fullkomliga kontrollen och tycker att vi verkligen har koll på läget...tror vi. Istället sätter vi fälleben för oss själva och fördröjer hela processen.

Vi föds unika och underbara och bär många svar inom oss själva, men när egot tar över slutar hjärtat att lyssna och sända ut sina kärleksfulla och kloka ord till oss. Det är som om hjärtat inte önskar "kasta pärlor för svin". Hjärtat inväntar den rätta tidpunkten, d v s då vi lyssnar med hela vårt inre väsen. Först då kan vi låta oss bli vägledda in på vår rätta livsväg igen.

Surrender!...och invänta rätta tiden för dig att våga släppa taget, lyssna och påbörja din nya vandring.

Sist men absolut inte minst vill jag säga en sak till dig. Alla visdomsord som skrivs på denna bloggsida är lika mycket till för mig som för dig. Jag är bara en kanal för att möjliggöra förmedlingen av dem. Vi är alla ett och vi behöver alla samma sak, fast kanske inte vid samma tidpunkt. Men det finns en anledning till att just DU just NU läser dessa rader. Var så säker!

Kram

Tina.

Mat är mer än bara bensin för kroppen. Mat är en livsstil. Åtminstone för mig. Att laga mat eller formge nya tygmönster är ungefär samma sak. Jag tillkallar il spirito i båda fallen och låter allt komma till mig...ja, det där som kallas inspiration, tätt följt av glädje, lust, kärlek och njutning.

Efter att ha lagat mat en hel vecka åt en härlig skara matglada kvinnor, har jag nu fått så mycket uppmuntran att jag startar ännu en blogg. Den kommer att heta

Att trolla med knäna

...eftersom min man anser att jag kan laga vad som helst på ingenting och det är just det som är grejen tycker jag, utmaningen att se möjligheter där ingen tror att de finns.

Så håll utkik efter bloggen framöver. Den är ännu under uppbyggnad.

Tills dess hoppas jag att du njuter av den annalkande våren då grönsaker och frukter blir så mycket friskare och godare, naturen prunkar och vi människor kryper ut ur våra små bon för att återknyta till varandra. Detta längtar åtminstone jag efter. Alltihop.

I värme,

Tina.