Jag hade en vän. Han var mig mycket kär. Det fanns en tid då han lyfte mig ovanför vattenytan. Detta var en av hans vackra gåvor till mig, en bukett via cyberspace i en tid då han befann sig på andra sidan havet. Han visste vad jag behövde och när jag behövde det. Därför fick jag alltid en "fredagsblomma", för det tyckte han att jag behövde. Han såg mig. Ovärderligt. Sann vänskap.
En dag tog hans liv slut. Abrupt och utan förvarning. Tomheten var total.
Idag på detta årets sista dag vill jag hedra minnet av min nära och mycket käre vän Gösta och samtidigt önska er alla ett riktigt lyckligt 2012. Ni får ta del av denna bukett i min önskan om att ni detta år kommer att leva det ni drömmer om, att ingen tid må gå till spillo. Vad önskar ditt hjärta? Hur vill du att ditt år ska bli?
Må så ske!
I kärlek och med hopp om en värld där vi människor värdesätter varandra.
Tina.
