fredag 16 december 2011



Tystnad, stillhet och ljus

är vad jag önskar i mitt hus.

Min inre boning som är jag.

Andrum och perspektiv

på vad som sker i mitt liv.

När tiden springer

försvinner seendet.

Som i en tunnel utan ljus.


Man är hudlös

och ändå utav stål.

I öppna luckor sticker de in

de som vet var såren finns.

Vrider om

Tänker inte om...

ifall det känns.


God i min tro

känslig i natur

så vill jag vara

om än utan hud

Hellre det än

tom.


Bortom detta finns

något jag minns

En värld i ren kärlek

där de hudlösa hör hemma

men det är här vi lever

och verkar

Min största prövning

- att låta livet utmana

utan att ge upp.


För störst av allt är kärleken

Må den segra.


Sat Nam

Akashbir Kaur


3 kommentarer:

Boris sa...

Jag förstår precis! Läkare vill tvinga på mig medicin men jag dör hellre än blir en känslolös zombie. Hellre överflöd än tomhet.

Kärleken är en viktig kraft, men den är ändå skör. Jag ser sanningen och försvarandet av den som en ännu viktigare kraft som banar väg för kärleken. Utan vapen av argument för ärlighet och sanning krossas vi lätt, vi som är känsligare. Jag ser mitt förnuft och sanningen som en beskyddare av ljuset. Jag menar inte bara min egen sanning utan även den objektiva sanningen. Vad som är rätt väg för människan.

Håll kvar hoppet och håll det nära dig!

Sat Nam sa...

Kärleken är stark och när man är sann mot sig själv klarar man av att låta kärleken leda. Då är den inte längre skör, utan oförstörbar. Argument borde vi slippa att ha, men vår värld ser tyvärr inte ut som jag önskar...det är vi som får kämpa för att förändra synen på människans goda. Vad vi behöver för att må bra och vara lyckliga. Var tacksam för din vilja och ditt mod att beskkydda ljuset, sanningen och kärleken. Vi som kämpar accepterar aldrig att bli zombies. Så länge det finns kärlek, finns det hopp. Jag önskar dig det bästa för 2012 Boris! I värme, Tina.

Boris sa...

Tack Tina! :)

Önskar dig mycket kärlek och ett inspirerande och kreativt 2012!