Varje steg du tar...

Varje steg du tar, påverkar resten av ditt liv. Varje dag ställs du inför val. Dina val. Det finns många vägar att välja mellan, men endast en som du slutligen bestämmer dig för att ta. Vad hade hänt om du hade gått en annan väg? Det har ingen betydelse idag, men tanken är lite spännande. Varför gör vi de val vi gör?
Den du är, avgör vilka val du gör. Om du är en person som lockas av äventyr, väljer du kanske en väg som få har gått. Om du tillhör det lite mer försiktiga släktet, väljer du kanske en trygg och säker väg, som många har provat före dig. Vilken väg väljer du och varför?

I mitt liv hamnade jag vid ett vägskäl. Den ena vägen innebar ett tryggt liv med ekonomiskt oberoende och full insyn i vad det var jag fick. Om jag valde den andra vägen, hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Det enda jag visste var att allt som skulle möta mig var okänt och nytt. Jag valde den senare vägen. Detta är ett val jag aldrig har ångrat. Det var ett val som ledde till en lång väg av personlig utveckling.

Livet handlar om utveckling. Jag tror att vi är här för att växa som människor. Jag har svårt för att tänka mig att vi lever på jorden utan syfte. Det kommer stunder förstås, då jag undrar över livets mening. Jag antar att många känner som jag.

Jag har en vän, som en gång botade min dödsångest. Han sa följande:

"Blomman vissnar, dör och förmultnar. Den förmultnade blomman blir till jord. Jorden får fler blommor att växa, vissna, dö och förmultna. Allting är evigt. I ett konstant kretslopp. Känner du till någon beståndsdel på jorden som blir till ingenting en dag?"

Mitt svar var nej.

Varför skulle då vi människor inte vara eviga?

Oavsett hur sanningen ser ut, är detta en intressant tanke. Om vi är eviga, att vi födds på nytt och på nytt och på nytt, vad är då vår uppgift här på jorden? Finns det då en större anledning för oss att göra en ansträngning att bli bättre människor?

Detta är bara en tanke.

Ditt enda mirakel...

Ett nyfött barn. Varmt, fridfullt, sårbart, starkt, vackert. Ett mirakel. Sannolikt det enda mirakel du uträttar under ditt liv. Detta lilla mirakel är en ny människa, som kommit till oss med glädje, kärlek, hopp, tillit och lycka. Barnet bär i sitt hjärta den renaste kärlek. Denna kärlek är inte villkorlig och inte heller begränsad i vare sig mängd eller styrka. Med denna kärlek kan en ny människa förändra, förbättra och förnya vår värld - om vi ger barnet tillåtelse att fortsätta bära denna rena kärlek i sitt hjärta.

Genom att visa vår kärlek till barnet, respektera dess tankar och önskningar samt uppmuntra dem i deras tappra försök att lära sig saker, känner barnet sig älskat och kärleken gror. Barnet är helt och hållet beroende av sina föräldrars välvilja. Det är föräldrarna som vägleder barnet den första etappen genom livet. Detta är kanske den enda gången i ditt liv som du är älskad helt villkorslöst. Du är ALLT för barnet. Vårda denna kärlek och detta enorma förtroende väl. Visa din respekt gentemot barnet genom att lyssna när det talar, uppmuntra barnet när det berättar fantastiska saker som det har upplevt, undvik att köra över barnet känslomässigt, var förstående och ge inga goda råd. Du är utvald att vägleda ett barn. Var ett bollplank, en trygg famn, en förstående och tröstande förälder och visa all den kärlek du känner inom dig. Uttryck din kärlek i ord, men främst genom kramar och god omvårdnad. Låt barnet få känna sig älskat och betydelsfullt. Visa din tacksamhet över att ha fått den vackraste av alla gåvor.

Du vackra fjäril...

Varför mår vi så bra av att omges av fjärilar, skira och sköna att betrakta när de flyger lätt från blomma till blomma och lyser i all sin prakt. Sedan antiken har fjärilen symboliserat själen. Fjärilen som föds ur sin puppa likt själen till sin uppståndelse. Fjärilen kommer med solen och värmen, en tid som är full av hopp, förälskelse och glädje.

Fjärilar står också för förändring, en transformation där det gamla förpuppas för att födas som något friskt och nytt. Det kan vara en fysisk eller psykisk process. Vi lever i en förändringens tid och kanske är det just därför som fjärilen lockar. Den inger hopp om att det gamla ska återfödas i nytt ljus till en friare och vackrare värld här på jorden.

Tack du vackra fjäril för att du förgyller vår tillvaro med din blotta existens och påminner oss om vikten av att våga släppa det gamla till fördel för något nytt och spännande. Det är viktigt att man inte vänjer sig för mycket vid puppans trygga värme och isolering, ty puppan skymmer också sikten för allt det vackra som finns utanför. Vi måste våga lämna det invanda och ta steget ut i världen, att våga se allt det vackra som finns därute och ha modet att möta det.

Skulle inte livet vara en dans...

Skulle inte livet vara en dans, inte på taggiga rosor utan på lätta fötter. Glädjen, lyckan, kärleken och lusten, visst borde väl de tillstånden få tillåtelse att ta mest plats i våra liv. När jag idag öppnar tidningen, läser nyhetsblad på nätet, artiklar, inlägg, bloggar m m handlar det mesta om raka motsatsen. Vår vardag präglas av krig, sorg, olycka, våld, oro, rädsla, jantelag, osäkerhet, tvivel m m. Hur blev det så och när hände det? Och inte minst varför accpterar vi de tillstånden, som varande de mest dominerande i den vardag som omger oss och påverkar våra sinnen och känslor.

Mitt liv är jag ensam ansvarig för. Min lycka ligger i mina händer, ingen annans. Det går inte att skylla på andra när livet går mig emot. Jag har alltid ett val och det är upp till mig att välja med omsorg. Idag faller domarens klubba hårt mot många, utanför oss själva. Det är aldrig någon som vågar ta skulden, inte ens när de skyldiga äro. Vem har mage och hjärta att låta andra bära skuld för de fel man själv har begått. Hur känns det inombords? Och hur känns det att vid livets slut sitta och skylla sitt liv på andra. Varför skulle någon annan bära ansvaret för hur ditt liv blir?

Jag vill bjuda upp till dans. Finns det någon som känner sig lockad, att välja ett gladare och lyckligare liv. Livet innehåller naturligtvis både positiva och negativa upplevelser, precis som du som människa innehåller både goda och dåliga egenskaper, tankar och känslor, men vi kan välja att ha roligt på vägen. Jag funderar faktiskt på att testa skrattmetoden - att skratta sig lyckligare. För vem blir inte lite smittad av ett kluckande skratt.

Människorna runt dig blir inte roligare än vad du själv är. Det är en intressant tanke och även en sann tanke, för det är faktiskt så det är. Liksom man brukar säga att du är vad du äter, så kan man nog också säga att du är vad du känner inom dig och vad du sänder ut till din omgivning.

Våga vara lycklig, glad, kärleksfull och känn lusten fylla din kropp. Tänk om något fantastiskt händer. Det är värt ett försök, även om det ibland bär emot.

Det är vår jord du bär...

Vi har moder jord i våra händer. Låt dessa händer fyllas av kärlek, tacksamhet, respekt och omtanke. Vi människor är små på jorden, men våra avtryck stannar för alltid. Låt avtrycken vara till gagn för vår värld. Låt våra kommande generationer få samma möjlighet som oss att njuta av friska havsbad, klar sommarhimmel full av skriande fiskmåsar, vit och solvarm sand att sila mellan tårna och frisk luft att fylla lungorna med. Låt dem få leva ett liv i frihet, i en demokratisk värld, där alla får ta sin del av ansvaret och där varje enskild persons handlingar blir en viktig del i samhället. Det finns inget vi och dem när det handlar om jordens framtid. Det finns bara vi. Om varje människa vågar ta ansvar för sina egna handlingar, vågar sträcka ut en hand till en främling och vågar ta risken att misslyckas i sina försök att förändra och förändras, då finns det hopp. Tillsammans är vi starka. Låt inte rädslan stå i vägen för ditt nästa steg, det steget som blir ett av många för en gemensam vacker framtid - här på jorden.