onsdag 5 november 2008


I stunder av frustration över mitt eget mående, säger min syster ofta till mig: Du vet väl att allt är DU, att alla du möter och alla som påverkar dig är speglingar av dig själv. Hon vet att jag ogillar att höra just det, men någonstans känner jag att hon ändå har rätt.

Jag påverkas nämligen alltid väldigt starkt av alla möten. Jag känner en stark eufori eller en kraftfull irritation. Ibland är jag nog också nollställd, men det händer mer sällan. Speglingen av mig själv i dessa personer som jag möter är fullkomlig, även om detta nog är något som sker i mitt undermedvetna. Varför blir jag då så handlöst förälskad i människor? Jo, jag tror att det beror på att just den personen har egenskaper som jag själv vill ha och förmodligen också har långt därinne. På samma sätt som jag ratar människor som står för något jag tryckt undan i mig själv under lång tid, sidor hos mig själv som jag förnekat.

I alla möten väcks känslor.

Om jag tänker efter, upplever jag nog det ofta som att jag alltid möter helt rätt person. Det jag behöver kommer till mig. Sedan jag började uppmärksamma detta fenomen, har det blivit alltmer uppenbart att det är så det är. Jag får det jag behöver när jag behöver det. Jag har också börjat inse att alla förälskelser är knutna till mig själv, att det är mig själv jag är kär i och att det är dessa känslor som jag ska ta tillvara för att plocka fram det vackra jag bär inom mig.
Ibland är det smärtsamt med möten, men alltid utvecklande. Jag tror att dessa speciella möten kan kallas synkronicitet, när saker och ting bara sammanfaller i precis rätt stund på exakt rätt plats. Kanske är det en universell livskraft som för mig till de människor som ska hjälpa mig på min resa genom livet.

Livet är en skola och jag försöker numera att se alla mina möten som positiva. Även de som jag upplever som negativa i den stund då de äger rum. Kanske är det till och med så att jag borde värdesätta de negativa mötena högre, eftersom de förmodligen bidrar till ett större kliv i min personliga utveckling. Om jag bara vågar möta utmaningen.

Mycket i livet handlar ju om just det - MOD!

Inga kommentarer: