Alla kommer till faser i sitt liv då lyckan känns väldigt långt borta, då man känner sig vilsen i världen och inte vet i vilken riktning man ska gå. Omvärlden är färglös och otillgänglig, kanske till och med ointressant. Du söker, men finner inte det du längtar efter. Vad längtar du efter?Hur märkligt det än kan låta, finns lyckan oftast närmre dig än du tror. Om du bara vågar ta några steg till i den okända riktningen. Lyckan dyker den upp när och där du minst anar det. Min upplevelse av tillvaron är att ingenting förändras så länge du sitter inne på kammaren och inväntar förändringen. Varje gång du fattar beslutet att lämna ditt rum och gå ut i världen, öppnar sig nya möjligheter. En enkel promenad kan ge dig mer än du tror.
För att uppnå ett lyckligt tillstånd måste du utsätta dig för möten, både med människor, natur och stadsliv. I ditt rum finns nämligen bara du, omsluten av tysta väggar. Det är i mötena med världen som möjligheterna uppstår.
Talesättet "Efter regn kommer solsken" är ett av mina favoriter, därför det är precis så livet är. Ljuset kan inte existera utan mörker. I de mörka perioderna i ditt liv utmanas du. I ljuset växer du genom dina mörka upplevelser. Ingen tid är till spillo. Allt är meningen.
Hur ska människan kunna växa om hon inte möter utmaningar? Om allt är precis sig likt vareviga dag, hur ska en förändring då kunna äga rum?
Många är livrädda för förändringar. De får marken att gunga under fötterna, men kanske har du stått stilla för länge på samma plats och behöver hjälp att komma vidare. Ta vara på gåvan att förändras. Gå in i transformationen, för att komma ut som en helare människa.
Wahe Guru
T.
19 kommentarer:
Jag har varit på väg länge, att lämna min 15 år långa relation. Jag har ingen aggressiv, plågsam, elak relation, utan det är mer jag, som behöver hitta mej själv igen. Vi är två olika personer, med olika behov. Och ju mer åren går, desto mer olycklig blir jag.
Jag är förvirrad, ensam.
Vi har provat att bo isär i 4 år och nu bott ihop senaste året....och jag ångrar det. Att vi flyttade ihop igen.
Jag försöker sen en dryg vecka tillbaka, att tänka på vad jag vill ha och inte som jag brukar, vad jag inte vill ha....
Jag bad häromkvällen att ge mej ett tecken från "ovan".
Dagen efter kom en fjäril inflygande i min lägenhet, jag bor mitt i stan.
De flög glatt runt omkring innan den tillsist hittade ut. Min vän E, sa att det betyder något och jag slog upp det.....det betyder förändring.....
Men jag är rädd, att inte hitta mej själv, att inte hitta lyckan....
Istället väljer jag att stanna kvar i en stagnerad relation, som är trygg men inte ger mej något.
För som sagt.....vad finns bakom hörnet?
Önskar dej en underbar dag!
Pernilla
Tina, det är sant det du skriver om behov av förändring och människors rädsla för den.
Men hur minskar man den rädslan? Min teori är att alla måste ha något statiskt, orubbligt i sinnet för att kunna vara mottagliga för yttre förändringar. Vi behöver en fast övertygelse, orubbliga värderingar, starka mål och visioner. Får vi även stöd från personer vi bryr oss om och vars åsikter vi värderar blir vi starka nog för för att genomgå förändringar.
Det gäller att definiera sina djupaste värderingar och sina livsmål så att de blir kristallklara. Lyckan kan vi hitta i vår fasta strävan efter att nå målen. Hur ska vi annars orka kämpa för förändring om vi inte har ett tydligt mål vi siktar mot? Målet att vara lycklig är otroligt diffust och därmed verkningslöst. Det gäller att utreda vad som är lycka, varje individ har sin egen definition. Vad brukar ge oss denna lycka? När brukar vi uppleva den? Först då har vi ett klart mål att sträva efter. Förväxla dock aldrig lycka med njutning, då lycka är ett mer långvarigt tillstånd. Någon som inte håller med mig?
Ha en underbar helg!
/Boris
Hej Pernilla!
Det låter som att du verkligen har försökt att få relationen att fungera, både som sambo och särbo. Vi kommer alla till en fas då vi inte ser någon lösning på de problem vi har, då är det nog dags för en större förändring.
Fjärilen kommer med budskapet att du ska uttrycka dig själv, att vara kreativ och gestalta det du vill att andra ska se. Fjärilar bär på drömmar och förmedlar dem till dig. Vill du leva din dröm här och nu? Sluta fundera. Lev din dröm! Befria dig från dina rädslor för vad som finns på andra sidan förändringen.
Där rädslan bor finns ingen plats för kärlek. Tänk kärlek, lägg händerna på ditt hjärta och känn hur du fylls av kärlek. Du kan sjunga mantrat "Wahe Guru" samtidigt tyst för dig själv. Upprepade gånger. Det betyder "Obeskrivlig visdom" (det högsta medvetandet). Rädslan kommer att försvagas.
Du kan också stärka dig själv genom att lyssna när andra sjunger dessa mantran. Sök på Deva Premal och Snatam Kaur på nätet. De har många mycket vackra mantrasånger med både Wahe Guru och andra mantran. De hjälper mig.
Ha nu en skön lördagkväll och ta väl hand om dig!
Kram Tina.
Hej Boris,
Det är lustigt för min teori kring hur man blir mottaglig för förändring är den diametralt motsatta, d v s att det enbart är när vi INTE har en fast övertygelse som vi söker för att finna något nytt, som vi öppnar upp för att en förändring kan få äga rum.
Däremot håller jag helt med dig om vikten av att ha nära vänner och familj som finns där och stöttar dig i din förändringsfas, att du känner dig trygg på din väg mot det okända och nya.
Jag tror att mitt mål alltid har varit att få vara lycklig. Men för att nå lyckan finns förstås olika delmål, som ex skapa mig en familj, trivas med mitt jobb, ha en värdefull fritid osv.
Det är dessa "delmål" som jag alltid skriver på listor, eller gör visionboards av. På detta vis sänder jag ut signaler om vilka saker jag vill dra till mig och på så vis skapar jag lycka i mitt liv. Lyckan i sig står sig nog inte ensam, utan består av många delar, som ofta även inbegriper fler personer än mig själv.
Det sägs att lyckan aldrig kan vara konstant. Jag läste en artikel där en forskare påstod att man kunde vara lycklig som längst 3 månader i sträck. Kanske är det med lycka som med mycket annat, det krävs motsatser för att lyckan ska kunna existera. Alltså krävs det perioder av icke-lycka, för att man återigen ska få uppleva den härliga känslan av lyckorus.
Njutning har jag aldrig sett som lycka, däremot är det betydligt lättare att njuta om man är lycklig.
Ha en härlig lördag Boris!
Tina.
Jag tror inte att lyckorus är detsamma som lycka. Många jagar denna eufori, rent biokemiskt är man drogad under denna period. Vissa tar droger,festar hårt, jagar förälskelser. Andra finner det genom att lyckas med något de arbetat med intensivt o.s.v.
Så som Dalai Lama beskriver lycka rör det sig mer om att träna förmågan att se världen från olika synvinklar för att ta tillvara på de positiva synsätten. Att omvandla problem till utmaningar, att leva i nuet och utveckla sin mentala styrka. Det finns exempel på tibetanska munkar som varit i kinesiskt fängelse, som utsatts för tortyr men ändå ansåg sig vara lyckliga. Varför, jo för att de hade en övertygelse om att de genom att uthärda smärtan stärkte sig själva i sin strävan att nå full insikt. När jag skrev om övertygelse och värderingar, menade jag den grund på vilka våra tankegångar vilar. Våra moraliska övertygelser och livsvärderingar. De tycker jag inte att man ska ändra på. De borde vara orubbliga, förutsatt att de inte är destruktiva.
Är man förvirrad, känner sig hjälplös och samtidigt inte har definierat ett konkret mål och stärkt sin övertygelse tror jag inte att man kan utföra förändringar. Inte om man heter Boris iaf :)
Hälsningar
Boris
Ni skriver alla så fina och kloka ord.
Jag har alltid trott att lycka är att ha hus, barn, hund, sommarstuga...osv. Materiella saker och dyrbara föremål.
Idag vet jag att det är viktigare att hitta sig själv och vara nöjd i själen.
Jag har alltid undrat vad det är att hitta sig själv. Har inte fattat vad det betyder. Jag står ju här! Var ska jag leta?
Idag har jag, genom stöd av andra, hittat modet och kraften att lämna rummet som Tina skriver om. Att förändra situationen. Utan kraft och styrka genom de som tror på mig, hade jag inte hittat styrkan i mig själv...är det att hitta sig själv?...för att ha lugnet att genomföra förändringar som kostar kraft och mod.
Genom lugnet i mig fann jag kraft.
Varför är man rädd för att aldrig kunna hitta lyckan? Är det bättre att leva i olycka? Att stanna i rummet som Tina skriver om.
Kan det bli värre än så?
Inte är det bättre att leva kvar och vara olycklig, P. Lämna rummet, gå ut!! Där finns DU och lyckan kommer därefter!
Lämna olyckan, hitta dig själv, hitta lugnet i dig, se allt det vackra omkring dig. Du kommer att upptäcka att du börjar le - DET är lyckan!! Inte en partner eller ett stort fint hus, båt, bil...
Nej, bara DU och lugnet i dig.
Det som finns bakom hörnet kan inte vara värre än att fortsätta vara olycklig år ut och år in.
Var inte rädd
Boris, varför känner du dig hjälplös och förvirrad? Vad är det du vill förändra i ditt liv?
(ursäkta Tina om jag "tog över" lite där...*ler*)
Tack Tina för dina kloka ord, du vet hur mycket du har stärkt mig genom dem!
Kram E.
Tack Elle!
Din utveckling är fantastisk att få följa. Du skänker mig glädje i mitt hjärta!
Fortsätt på din väg!
Kram till dig denna mycket speciella dag i ditt liv!
Tina.
Hjälplös då mina ångestproblem styr en hel del, men det är under förbättring.
Förvirrad då jag inte riktigt vet vad jag vill ha ut av livet, det börjar dock klarna.
Här kommer några kloka ord från personer ni känner igen.
"Vi måste bli förändringarna vi vill se." Mahatma Gandhi
"Var öppen för förändringar, men kompromissa inte med dina djupaste värderingar." Dalai Lama
"Det finns två sätt man kan leva sitt liv. Ett som att inget är ett mirakel. Och det andra som att allt är ett mirakel." Albert Einstein
Hälsningar
Boris
Tina, tack igen!
Boris, varför har du ångest?
Att veta vad man vill ha ut av livet är något som är svårt. Ofta söker man länge efter fel mål. Ibland får man ångest bara av att inte veta vad man vill ha ut av livet.
Ordet ångest är ett annat ord för rädsla. Vad är det du är rädd för?
Hade själv ångest i min ungdom. Idag vet jag att ångest är en reaktion på något och att jag inte dör av en attack. Det hjälper mig att hålla den borta.
Ursäkta Tina om jag blandade mig i igen, men jag tycker att vi för en härlig "konversation" här i din blogg! *ler*
Kram till er alla!
Elle
Elle, ja ångestattackerna är inte att leka med även om de är fysiskt ofarliga. Jag är en högenergisk person. Antingen brinner jag för något och då går i positiv riktning eller så blir energin destruktiv. De senaste åren har den energin kanaliserats fel, mest pga jobbet. Jag har definierat mina mål och de är klarare än någonsin tidigare. Nu behövs bara en ny hållbar strategi. Dags för förändring!
Tina, tack igen för den inspirerande bloggen och för att vi får skriva av oss lite här!
Ha det skönt!
/Boris
Jag är en väldigt aktiv person. Både i tankar och handling.
Min sambo är tvärtom. Skulle kunna spendera hela livet liggandes i soffan, han tycker allt är jobbigt.
Jag har rest runt i över 20 länder innan jag fick barn, åkt på konserter, gått på föresläsningar mm.
Han har egentligen inte gjort något. Han har inga behov.
Jag har miljoner tankar och drömmar...jag uppfyller många av dem. Han tänker oftast inte på nåt, det är onödigt.
I och med att jag har varit med om så mycket, så vet jag att livet har mycket att erbjuda. Om jag bara öppnar upp, så kan jag vara med om allt jag vill.
Ibland får jag för mej, att det är "mitt fall"...det är därför jag är rastlös nu...Skulle jag inte gjort allt jag gjort, skulle jag kanske vara nöjd?
Han tycker jag ska "lugna ner mej", medans jag tycker att han ska "pigga upp sig".
Vi är så omaka.
Vad är det då som gör att jag stannar kvar i relationen?
Jag vill ju ut, leva, prova, smaka...Jag känner att jag långsamt kvävs, dör.
Jag är nog rädd för att bli ensam.
För att bli ensam med mej själv och mina tankar. Ångest.
Rädd för att han helt plötsligt hittar energi och gör saker utan mej och att jag vissnar och ligger i soffan....
Jag är rädd att min dotter inte vill se mej, för att jag bryter sönder familjen.
Jag som alltid gått min egen väg, varit stark sen jag var liten....vart har jag tagit vägen?
Jag känner inte igen mej själv.
Pernilla
Boris, det låter som om du har fel jobb?
Om du har energi som måste "bearbetas" - har du försökt att röra dig i naturen (promenera, jogga...?) Eller bara sitta och lyssna till skogens sus och andas djupt? Man måste släppa ut allt det negativa man bär på. Ge plats till den positiva kraften.
Försök att inte hänga upp dig på felen, sök lösningar istället, nya vägar....
Pernilla, din sambo kommer inte att ändra sig och bli aktiv!!! Han kommer att dö på sin soffa med fjärrkontrollen i handen! Det DU inte klarat av under alla år kommer han definitivt inte att klara av SJÄLV!!!
Din dotter kommer inte att bli arg när hon ser att du blir av med din tvivlan och mår bättre.
Du kommer inte att bli ensam!!!!
Du kommer dock att upptäcka vem som är vän och vem som inte är det.
Jag är det!♥
Kramar till er alla med önskan om en skön och avslappnad söndag!
Elle
Pernilla,
Det är alltid rädslorna som sätter upp hinder i vår väg.
Tänk på att allt du har är nuet. När morgondagen är här, är det också nu. Igår var nu igår. Det enda tillfället du har att agera och leva i är nuet, inte igår (det har ju redan varit) och inte imorgon (du är ju inte där än).
Man kan uttrycka en önskan om hur man vill att ens framtid ska se ut och man kan analysera det som hände igår, för att sedan låta saker falla på plats. Du kan alltid bara agera i nuet.
Ibland kan olikheter vara bra i en relation, att din man kan vara din jord och du hans luft till exempel. I en relation utmanas man av olikheterna, om de inte är för stora och istället blir destruktiva för den egna utvecklingen.
Frihet tycker jag är väldigt viktigt i en relation, att din man tillåter dig att resa...men kanske är det så att du inte vill om inte han är med dig. Kanske är det gemenskapen och upplevelserna av den som du söker. Då är det en större process för er att ta er igenom.
Du kan och bör aldrig försöka förändra en annan människa. Vi har alla våra egna vägar att gå. Har du tur, kommer han till en punkt då han själv vill förändras och ni båda blir nöjda. Ofta följer man varandra i utvecklingen, även om det är den ena parten som har ett högre tempo i sin personliga utveckling. Man påverkar varandra, om man inte går alltför skilda vägar i denna process. Man får ju inte tappa bort varandra på vägen mot målet.
När det gäller ens barn, får man nog stå ut med att de blir besvikna ibland. Det enda man kan göra är att leva sitt liv som sig själv, göra val som gör dig lycklig och ge barnen all den kärlek och omvårdnad du kan efter din förmåga. Ibland innebär detta att man går skilda vägar som föräldrar.
Vad är bäst för dig? Är det att leva kvar eller att gå? Jag tror personligen att ditt barn mår bäst om du mår bra.
Kriser kommer alltid i relationer och ibland är nöden större än lusten i ett äktenskap. Då är det viktigt att man verkligen försöker jobba på det tillsammans. Men ibland kan man komma till en punkt då allt är uttömt och det inte finns något kvar av den kärlek man en gång hade.
Det är bara du som vet vad som är bäst för dig Pernilla. Jag önskar dig all lycka på din väg.
I kärlek,
Tina.
Pernilla,
Det är alltid rädslorna som sätter upp hinder i vår väg.
Tänk på att allt du har är nuet. När morgondagen är här, är det också nu. Igår var nu igår. Det enda tillfället du har att agera och leva i är nuet, inte igår (det har ju redan varit) och inte imorgon (du är ju inte där än).
Man kan uttrycka en önskan om hur man vill att ens framtid ska se ut och man kan analysera det som hände igår, för att sedan låta saker falla på plats. Du kan alltid bara agera i nuet.
Ibland kan olikheter vara bra i en relation, att din man kan vara din jord och du hans luft till exempel. I en relation utmanas man av olikheterna, om de inte är för stora och istället blir destruktiva för den egna utvecklingen.
Frihet tycker jag är väldigt viktigt i en relation, att din man tillåter dig att resa...men kanske är det så att du inte vill om inte han är med dig. Kanske är det gemenskapen och upplevelserna av den som du söker. Då är det en större process för er att ta er igenom.
Du kan och bör aldrig försöka förändra en annan människa. Vi har alla våra egna vägar att gå. Har du tur, kommer han till en punkt då han själv vill förändras och ni båda blir nöjda. Ofta följer man varandra i utvecklingen, även om det är den ena parten som har ett högre tempo i sin personliga utveckling. Man påverkar varandra, om man inte går alltför skilda vägar i denna process. Man får ju inte tappa bort varandra på vägen mot målet.
När det gäller ens barn, får man nog stå ut med att de blir besvikna ibland. Det enda man kan göra är att leva sitt liv som sig själv, göra val som gör dig lycklig och ge barnen all den kärlek och omvårdnad du kan efter din förmåga. Ibland innebär detta att man går skilda vägar som föräldrar.
Vad är bäst för dig? Är det att leva kvar eller att gå? Jag tror personligen att ditt barn mår bäst om du mår bra.
Kriser kommer alltid i relationer och ibland är nöden större än lusten i ett äktenskap. Då är det viktigt att man verkligen försöker jobba på det tillsammans. Men ibland kan man komma till en punkt då allt är uttömt och det inte finns något kvar av den kärlek man en gång hade.
Det är bara du som vet vad som är bäst för dig Pernilla. Jag önskar dig all lycka på din väg.
I kärlek,
Tina.
Pernilla,
Det är alltid rädslorna som sätter upp hinder i vår väg.
Tänk på att allt du har är nuet. När morgondagen är här, är det också nu. Igår var nu igår. Det enda tillfället du har att agera och leva i är nuet, inte igår (det har ju redan varit) och inte imorgon (du är ju inte där än).
Man kan uttrycka en önskan om hur man vill att ens framtid ska se ut och man kan analysera det som hände igår, för att sedan låta saker falla på plats. Du kan alltid bara agera i nuet.
Ibland kan olikheter vara bra i en relation, att din man kan vara din jord och du hans luft till exempel. I en relation utmanas man av olikheterna, om de inte är för stora och istället blir destruktiva för den egna utvecklingen.
Frihet tycker jag är väldigt viktigt i en relation, att din man tillåter dig att resa...men kanske är det så att du inte vill om inte han är med dig. Kanske är det gemenskapen och upplevelserna av den som du söker. Då är det en större process för er att ta er igenom.
Du kan och bör aldrig försöka förändra en annan människa. Vi har alla våra egna vägar att gå. Har du tur, kommer han till en punkt då han själv vill förändras och ni båda blir nöjda. Ofta följer man varandra i utvecklingen, även om det är den ena parten som har ett högre tempo i sin personliga utveckling. Man påverkar varandra, om man inte går alltför skilda vägar i denna process. Man får ju inte tappa bort varandra på vägen mot målet.
När det gäller ens barn, får man nog stå ut med att de blir besvikna ibland. Det enda man kan göra är att leva sitt liv som sig själv, göra val som gör dig lycklig och ge barnen all den kärlek och omvårdnad du kan efter din förmåga. Ibland innebär detta att man går skilda vägar som föräldrar.
Vad är bäst för dig? Är det att leva kvar eller att gå? Jag tror personligen att ditt barn mår bäst om du mår bra.
Kriser kommer alltid i relationer och ibland är nöden större än lusten i ett äktenskap. Då är det viktigt att man verkligen försöker jobba på det tillsammans. Men ibland kan man komma till en punkt då allt är uttömt och det inte finns något kvar av den kärlek man en gång hade.
Det är bara du som vet vad som är bäst för dig Pernilla. Jag önskar dig all lycka på din väg.
I kärlek,
Tina.
Tina, du tryckte nog på knappen några gånger för mycket. Jag ser 3 likadana inlägg.
Elle, tack för råden. Jag motionerar en hel del, främst i skogen. Jag har börjat med meditation men det krävs mycket tolerans och disciplin för att få det att fungera. Work in progress.
Pernilla, jag känner igen din situation...påminner otroligt mycket om mina föräldrar när de var gifta. Jag har lärt mig en sak av den erfarenheten och det är att Elle har 100% rätt! Han kommer inte att bli aktiv, risken är snarare att du kommer att bli allt mindre aktiv! Det är ingen absolut sanning, men enligt min erfarenhet en stor risk. Hur upplevde jag det när jag var barn...jag kan säga att de borde ha skilt sig mycket mycket tidigare!
Hälsningar
/Boris
Boris, jag har själv nyligen börjat göra försök till att meditera. Det är svårt att kunna slappna av och koncentrera sig. Men de korta stunder 1-3 min. som jag tar emellanåt, har hjälpt mig att hitta ett lugn inom mig. Jag känner mig starkare och hittar kraft till förändring.
I lugnet ligger kraften!
Hoppas att du hittar kraften att motarbeta din rädsla till förändring.
Pernilla, go for it! Se vad Boris tänkte som barn och fundera på vad ditt barn tänker.
Kram Elle
Som vanligt skriver du så oerhört kloka ord att det knappt finns något kvar att tillägga. Ville mest bara lämna en hälsning för att visa att jag läst, och samtidigt tacka för att du delar med dig av dina ord och tankar!
Kram
Du har så rätt, förändringar är läskiga, positiva såväl som negativa... Man vet vad man har men inte vad man får och det leder nog, dumt nog, ofta till att man istället blir kvar i det som är välbekant.
Skicka en kommentar