tisdag 6 januari 2009

Sanning är min identitet


"The purpose of life is to know and express Who You
Are. If you do other than that during the days and times
of your life, you will have not used those days and times
in a way that profits your soul. It is soul profit we are
after here, not body profit."
Neale Donald Walsch
Tänk om jag skulle ta och göra en förändring detta nya år, att välja att vara mig själv fullt ut. Detta skulle innebära att jag bara kommer att ägna mig åt saker som jag älskar att göra, jag skulle förverkliga alla mina drömmar och undvika situationer som dränerar mig på energi.

Kan jag göra detta? Får jag lov att göra detta?

Vem bestämmer egentligen vad jag får och inte får göra? Det pratas ofta om "att du är den enda person som kan förändra ditt liv" eller "att du ensam måste ta ansvar för ditt liv!". Om jag ska vara ensam ansvarig för mitt eget liv och skapa de förändringar som jag önskar, då måste ju faktiskt jag också besitta rätten att välja hur jag ska göra detta, när, var och med vem. Ingen annan.

Men det är ingen lätt uppgift att ta hand om sig själv på bästa sätt. Det är ett hårt arbete, trots att man bara ägnar sig åt saker och människor som man älskar. Först och främst måste man fundera ut vad det egentligen är som gör en riktigt glad och lycklig. Därefter ska man bestämma sig för vilka vägar som är bäst att ta för att nå sitt mål. Under denna resa ska du dessutom möta utmaningar, motstånd och ifrågasättande, både från dig själv och andra.

Är det värt det?

Om sanning ska vara min identitet, som jag så vackert önskar och sjunger i mina yogamantran, tror jag faktiskt att detta är enda vägen. För varför ska jag ägna mig åt saker som inte gynnar min lycka, min personliga utveckling, min yrkesmässiga framgång eller mina älskade vänner och medmänniskor.

Så...mina intentioner för 2009 är nu:

att vara sann mot mig själv
att ägna mig åt saker och människor
som skapar lycka i mitt liv
att våga vara mig

2 kommentarer:

Stella Scott sa...

Hej Tina!

Så roligt att du vill följa min blogg! Tusen tack, det är roligt att veta att jag säger något vettigt även till någon okänd där ute.

:-) Allt det goda!
Stella

Anonym sa...

Den ständiga frågan; kan man tänka på sig själv utan att vara egoistisk? Absolut!

Men vägen dit är inte alltid lätt, precis som du skriver. Som du vet försöker även jag "rensa i röran" och välja mig själv och det bemöts inte alltid positivt, varken av mig själv eller andra. Den dagen jag slutar be om ursäkt för att jag gör saker för min egen skull så har jag nått långt. Du är redan där!

Jag tycker mig ha märkt, av erfarenhet och genom samtal, att många som väljer den här vägen som du nu har valt tidigare har vandrat en bra bit åt det motsatta hållet. Kanske måste man ha upplevt motsatsen för att veta vad man verkligen vill och mår bra av?

Det är även lite läskigt att inse och acceptera att det är jag (du) och ingen annan som faktiskt har ansvaret för mitt (ditt) liv. Det är inget som går att delegera eller smita undan och det kan kännas en aning skrämmande.
Men ja, jag tror att det är värt det. Både för din egen skull och för dina nära som också vinner på ditt vägval.

Sköt om dig vännen och fortsätt följa dina goda intentioner!

Kram,
Jenny