Jag fortsätter att vandra i sanningens tjänst, för hur kan man göra annat när man väl börjat och fått se frukten av det. När modet väl anlänt och rädslor försvinner, känns vägen rak igen. Vägars krokighet avgörs enbart av din vilja att se livet som det är och av hur tydligt du uttrycker ditt livsmål. När du väl definierat för dig själv vad det är du vill och hur du vill det, kommer du att märka hur Universum leder dig mot detta. Allt leder dig mot detta. Varje dag ser du tecken som visar att du verkligen är på rätt väg. Nu går du mot dina drömmar, som snart ska vara din nya verklighet.
Så lätt är det, eller så komplicerat. Du väljer själv.
En sak som blir tydligare för mig varje dag, är den kosmiska spindelväv som håller allt samman. För mig finns inte längre några tvivel över att vi människor är sammanlänkade i något som är större än vi anar. Därför är det så viktigt att anamma budskapet "behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad", för det är precis det som sker. När du skadar andra, skadar du dig själv. När du skapar lycka i en annan människas liv, skapar du på samma gång lycka i ditt eget liv. Vandra tillsammans. Ingen är ensam. Ingen är bättre. Vi är här för att gå mot ett gemensamt mål och var och en samtidigt mot sitt eget individuella livsmål.
Om vi ger livet perspektiv och ser det lite grann på håll, vad ser du då? Var ligger ditt fokus? Se livet större, släpp detaljerna, var hamnar du då? Är du på den väg du önskar vara, eller har du hamnat på villovägar. Vart är du på väg och varför? Vilka val i ditt liv har lett dig dit du är idag och varför?
Om du kan se din egen storhet och samtidigt behålla empati och ödmjukhet, börjar vägen alltmer att likna en motorväg.
Sat Nam Wahe Guru,
T.
2 kommentarer:
Tack för den inspirerande texten!
Vi måste bryta den egoistiska trend som håller människan i ett allt starkare grepp. Dagens kapitalistiska samhälle hjälper inte människan till insikt och sinnesro.
Tillsammans kan vi styra upp detta med sanningen som ledsagare!
/Boris
Det är lätt att fastna på motorvägen. Man följer den av bara farten och glömmer att ta av mot landsvägar, grusvägar och små stigar ibland. Ibland måste man stanna för att tanka och fylla på olja och vatten - annars kan man inte köra vidare. Ibland blir man ståendes, men har man tur finns det en bärgningsbil i närheten.
Var och en har sin egen körstil, den ena ger fullgas medan den andre kör sakta och försiktigt.
Ja, livet är som att köra på en motorväg!!
Ha en fin vecka!
Kram Elle
Skicka en kommentar