tisdag 21 september 2010

Gå ut och sök ditt största liv!


Hur många människor nöjer sig inte med att sitta kvar i TV-soffan och tänka att livet är bra som det är. De har ingen energi att resa sig upp och söka något mer. För de tror att de redan har allt, att allt redan är gjort och färdigt. Deras liv är så bra som det kan bli. Men är denna plats deras slutliga destination? Är deras resa över här, eller är det dags att gå vidare?


Hela livet skapar vi bilder av oss själva och av andra, på samma sätt som andra skapar bilder av oss. Alla kan vi fastna i dessa fixa bilder, men vi måste börja ta ansvar för bilderna vi skapar och försöka se varför vi skapar dem.
Ofta är vi väldigt snabba med att dela in människor i fack. Vi vill göra det enklare för oss själva. Vi tror att vi på detta sätt vet var vi har andra, men kanske är det också för att vi själva inte är övertygade om vilka förväntningar, önskningar och fördömanden vi själva bär på.
Vi har en önskan om att förenkla för att förstå bättre, men fortsätter ändå att leva väldigt komplext och komplicerat på ett sätt som skapar barriärer mellan oss och andra. Vi förenklar på ett ofta fördömande sätt, utan att egentligen ha sett den andra människan ordentligt. Vi ger människor egenskaper de inte bär på. Vi skapar projektioner. Vi lägger över på andra det vi själva bär inom oss. Det är inte den sanna bilden vi ser. Det är en film som vi skapat som en ren projektion.


När du märker att du fördömer en annan människa, eller höjer denna människa till gudomliga höjder, vänd på det och se på dig själv. Kanske det du ser hos andra egentligen hör hemma hos dig själv, något du inte vill eller inte kan se. Din sikt är skymd.


Det enda sättet att få reda på sanningen är att vara omedelbar i ditt betraktande av den andra och inte låta sinnet få styra. I ditt sinne skapar du nämligen ofta bilder som är starkt knutna till din egen uppfattning om dig själv och världen. Du är expert på att bygga upp olika scenarios som passar in i dina drömmar och bilder av världen och allt detta överför du på de andra.


Tillåt därför nu dig själv att bli mjukare, att gå inåt och se dig själv och de bilder du bär på. Hur ser dina bilder ut, av både dig själv och av de människor du omger dig med. Är din bild den sanna bilden, den äkta filmen? Vad kan du göra för att se livet som det är?


Lyssna till ditt hjärta, inte till ditt sinne, i ditt nya sätt att se på dig själv och andra. Var enkel och ta in det omedelbara. För att vara enkel, måste du ge upp en del. Vi är ofta alltför komplexa och glömmer bort enkelheten. Bara ett enkelt hjärta pulserar hand i hand med Universum. Finn din puls! Gå ur din soffa, om du fortfarande sitter, och sök ditt största liv! Vad är det som väntar på dig därute? Varför har just du kommit hit? Se nu de sanna bilderna av dig själv och följ din röst. Allt jobbar för ditt bästa när du sänder ut en önskan om att finna.


Sat Nam

Tina.

2 kommentarer:

Boris sa...

Det är nyttigt att ofta påminna sig själv om att den faktiska verkligheten inte är densamma som sinnets omedelbara förenkling av denna.

Många människor reflekterar inte över sina liv eller om omvärlden. De nöjer sig med att leva i en bristfällig illusion skapad från sinnets önskan om förenkling.

"Ett liv utan självreflektion är inte värt att leva" - Sokrates

Anna sa...

"Bara ett enkelt hjärta pulserar hand i hand med Universum."

Gillar det mycket...tar det till mitt eget hjärta. Tack Tina.