Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Hur ofta ser vi inte detta löfte svikas mot människor vi älskar. När man inte är med en människa, utan mot. Varför väljer man en motväg? En motväg är att jobba i motvind och svika kärleken till sig själv och till andra. Varför inte istället välja att gå i medvind, med människorna. Att vara nära andra, inte distansera sig för att skydda sig själv. Mot vad? Vad är det som hotar?
Vad krävs för att man ska lyckas vara en medmänniska och hur blev det så att vissa blev motmänniskor?
Ibland känns vägen framåt svår. Fler är mot än med. På det stora hela. Men jag vill ändå välja att tro, att det finns en möjlighet att påverka. Genom att varje liten människa gör sitt bästa för att gå med, att följa den väg som ger oss medvind, genom sin kraft sprungen ur kärlek. För visst är det väl så det är, att urkraften är kärleken. Att kärlek är vårt ursprungliga tillstånd. Alltför många har saknat denna kraft alltför länge i sina liv och förmår därför inte ge någon kärlek. De hittar den inte inuti sig själva. Hur kan man då förväntas leverera något man själv inte känner till?
Jesus bad oss att vända andra kinden till. Hjälper det, frågar mina barn. Vad svarar man? Hjälper det, frågar jag en högre makt. Jag vill fortsätta att tro. Tro att det hjälper, att det förändrar, men jag vet inte säkert. För hur blir det om jag slår tillbaka istället?
Vad har vi kvar om vi inte har vår tro och hoppet om att en förändring kommer att ske, att vår världs människor ska inse både sin litenhet och sin storhet. Att vi alla väljer en väg där vi visar varandra respekt och kärlek i varje given situation, där inte konkurrens, avund och dålig självkänsla sätter upp hinder i vår väg. Vi måste välja att sätta oss över de onda filurer som bara tillåts härska i ett kärleksfattigt inre.
Hur skapar vi mer kärlek i dessa motmänniskor som inte själva förmår hitta den inom sig? Ibland har jag fler frågor än svar, men vi är många som kan fundera och kanske komma fram till en bra väg, tillsammans. Mot att bli mer med. Bli medmänniskor.
Läs gärna Stefan Einhorns bok "Medmänniskor". Den väcker mycket!
Namasté
T.
2 kommentarer:
Försöker göra mitt bästa men ibland blir jag motmänniska ändå...det frestar på så man kan ju undra varför det är så svårt..ibland...att inte räcka till... Att vara medmänniska är bland det finaste vi kan vara för varandra. Tack för dina texter.
Jag tror att vi alla behöver bli påminda om vikten att vara en medmänniska. Vi faller alla igenom i stunder då vi inte är i vårt bästa jag. Tack för din kommentar Anna J.
Kram
T.
Skicka en kommentar