torsdag 1 juli 2010

En punkt av fullbordan

Alla kommer vi till en punkt där vi kan se att något i vårt liv är fullbordat, klart, färdig, avslutat för att påbörja något nytt. Vi står vid ett tydligt vägskäl där vägen inte längre är diffus, utan väldigt tydligt utlagd framför oss. Vi vet att vi har nått en punkt av klarhet och insikt. Vi vet att något är passerat. Livet är föränderligt och hela tiden befinner vi oss i ett flöde av händelser, upplevelser, känslor och insikter. Vi analyserar det vi går igenom och kanske finner vi lösningar på tidigare problem vi har haft. Ibland känns det som om vi står stilla och trampar på samma ställe, medan vi andra gånger får uppenbarelser och befinner oss i total upplysning om var vi är och vem vi är. En dag bara vet vi vad vi vill och känner full tillit till detta.

Det kan vara jobbigt med denna klarhet på ett sätt, eftersom vi nu tvingas lägga bakom oss det som varit. Detta är något vi befunnit oss i under mycket lång tid, eftersom flertalet inre processer är långa resor in i oss själva, med försök till förankring i det yttre, i vår omgivning och med våra relationer. Men det finns alltid en ny början och förändringar är av godo. Tänk på att alla relationer du är i, är där för att du ska växa. Alla du möter ger dig något för att du ska utvecklas. Även de möten som kan kännas tuffa ibland.

Fira nu det gamla som är över och släpp in det nya i ditt liv. Se att du fullbordat något i ditt liv, ett projekt, en relation eller att din egen utveckling tagit ett steg till på trappan mot upplysning. För varje dag som går blir du klokare och lär känna dig själv allt bättre. Detta är väl värt en riktig klapp på axeln. Om ingen annan ger dig den, ge den till dig själv. Beröm dig för att du kämpar vidare...eller helt enkelt bara lever ditt liv vidare i lätthet. Livet är ju inte en kamp och kanske är det just detta som är din insikt idag.

Bara du vet vad som nu är fullbordat. Du har en riktning. Följ den!

Namasté
T.

1 kommentar:

Pernilla sa...

Jag är på väg att lämna mitt gamla liv. Det tar tid psykiskt, men snart, snart är jag där då jag kan lämna det gamla och gå vidare in i nåt nytt.
Jag längar samtidigt som det är en stor sorg.
Ett steg för varje dag.....
kram