fredag 21 maj 2010

Det är dags nu...


Är du rädd om ditt liv? Tar du vara på de möjligheter du har att påverka i vilken riktning du går? Känner du in vilka känslor som finns i ditt bröst? Omhuldar du dem som står dig nära? Känner de din närvaro, din omtanke och din starka kärlek för dem?


Det närmar sig nu årsdagen för min nära väns bortgång. Sorgen tränger sig på ännu en gång och gör sig påmind. En förlust drabbade oss alla...alldeles för tidigt...saknad...tomrum...helt i onödan.


Med detta i tankarna känns livet extra värdefullt. Jag tror att desto närmare döden vi kommer, desto mer lever vi. När du har döden framför dig, inser du hur mycket du verkligen vill leva. Hur värdefullt livet är. Det är som ett uppvaknande, kraftfullt och läskigt. Men vi som är kvar, vad gör vi med det som vi har? Hur länge kan vi behålla känslan av tacksamhet över livet?...eller låter vi bara känslan ebba ut...


Sväva likt en örn över landskapet i all din grace och se ditt liv från ovan, i ett vidare perspektiv. Var har du varit, var är du nu och vart vill du gå härnäst. Låt kärleken till dig själv och ditt liv växa inom dig. Slappna av och tillåt dig vara i harmoni med dig själv och njut av din flygtur mot nya möjligheter och värdesätt alla de under som sker inom dig, runt dig och med din framtid.


Så...även om livet är evigt, är kanske tiden på Jorden begränsad. Gör det bästa av det du har fått med dig hit. Följ din väg. Din plan. Ditt kall. Det är dags nu!

4 kommentarer:

Pernilla sa...

Ville bara passa på att skicka dej en varm kram och återigen tacka dej, för att du dök upp i mitt liv!
KRAM Pernilla

Sat Nam sa...

Tack Pernilla för att du skriver så fina kommentarer på mina bloggar. Det betyder mycket! Varm kram till dig också denna sköna sommarhelg. Tina

Anna J sa...

Dina texter berör, är så sanna..Den här bilden tog sig rakt in i hjärtat...
Anna

Anonym sa...

Det är svårt att förlora en nära vän, någon som betyder mycket för en. Jag hittar inga ord för att trösta, att sörja är nog en process man måste genomgå.
Jag själv har börjat ta avsked från en "dröm" och känsla som jag trodde var riktig för mig. Jag har sörjt länge nog för att den inte blivit verklighet och inser att det är dags att leva i nuet i stället.
Jag upplevde underbara lukter igår av syren, njöt av stunden. Imorse blev jag insvept i en doft av morgondagg, gräs, sol och skog...fåglarna sjöng i en enorm kör och jag bara sög in det i mig.
Du har så rätt med att vi måste njuta av det som finns omkring oss. Jag ska försöka göra det intensivare nu.
Tack för dina inlägg, tack för att du finns! Det du skriver får mig ofta att tänka i rätt riktning.
Önskar dig en varm och solig helg!
Kram E.