Lämna det gamla bakom dig och blicka NU. Var i harmoni med det du är i. Lita till din egen intuition, att du vet vad som är bäst för dig i varje given stund. Ha tillit när du tar steget ut i det okända som ligger framför dig. Det kan inte bli fel. Analysera inte dina handlingar i detalj, även om andra kan tycka att dina kliv går i en galen riktning. Låt inte skeptikern hindra dig från att gå den väg du vill. Fortsätt att ha tillit. Lita på dig själv, din rena tillit som ingen annan kan förstöra. Skapa inga murar runt dig, utan frigör dig från att påverkas av andras negativitet och skeptisism. Dö i det förflutna och föds i nuet. Lev här och nu. Fortsätt din väg...keep on walking, som Salem Al Fakir sjunger. The sun is rising once again...Låt dig bli lurad, förlöjligad och hånad på din väg. Låt inget påverka dig i ditt beslut. Låt din själ bli en lysande stjärna på din himmel. Din ledstjärna. Ditt liv. Nytt och friskt. Varje dag. Varje sekund. Du föds på nytt. Alltid. Aldrig försent.
5 kommentarer:
Tina!
Jag måste skriva och berätta hur mycket jag tycker om din blogg. Du skriver så tänkvärt och det känns verkligen äkta. Fortsätt skriva, jag läser gärna. / Ann
Kommer precis hem från min ex-svägerska, där jag pratat av mej alla relationsbekymmer. Hon sa precis, "Analysera inte, flytta bara". Och precis som du skriver, brukar jag tänka på Salem El Fakir´s låt....lyckan finns där...jag behöver bara ta ett djupt andetag och byta spår!
Tack för Dina tänkvärda ord, igen ;)
kram Pernilla
Det är underbart att höra att min blogg får ett så varmt mottagande, att det finns några därute i cyberspace som behöver orden lika mycket som jag själv behöver dem. Tack för all uppmuntran att fortsätta skriva!
I värme,
Tina.
Även jag uppskattar din blogg. Det känns alltid som om du skriver direkt till mig. Du vet precis vad det handlar om.
Jag önskar bara att det vore lika lätt att följa dina ord. Det låter så självklart och enkelt men är i själva verket så fruktansvärt svårt och jobbigt. Att tänka på sig själv, att älska sig själv.
Jag kämpar med mig själv och mot mig själv, försöker att hitta den rätta vägen. Just nu står jag vid ett vägskäl och vet inte om jag ska ta till höger eller vänster. Om man visste vad som döljer sig bakom nästa kurva, vore det kanske enklare. Men det vet man inte och därför vågar man inte välja. Jag blir väl ståendes här ett tag nu, vid vägskälet...
Tackar återigen för dina ord.
Kram E.
Kära E, jag har varit där du är! Jag förstår helt din känsla och din situation. Ofta vet man precis vad som krävs för att förändra, men det är bara i teorin. I praktiken är det så mycket svårare, så många fler hinder...tror man i allafall.
Det fina i livet är att vi aldrig vet vad som finns runt nästa krök. Har du tänkt på det? Ovissheten gör livet spännande.
Jag tror att du ska stå kvar vid ditt vägskäl till intuitionen talar till dig. Lyssna så får du svar!
Kram
Tina.
Skicka en kommentar