Ditt hem är där du är. Du bär det med dig vart du än går, vilken väg du än väljer. Du behöver inte skynda på. Det är dags att släppa taget om gamla förväntningar du haft på dig själv och på andra. Vila i dig själv, i det rika vackra du bär inom dig. Om dina drömmer försvinner, låt dem gå. Om du inte längre vill ha något, var tacksam. Hoppas du inte längre på något så tacka dig själv för den vila du då får. Då är stillheten nära och du kan välkomna en ny fas i ditt liv, i ett annat tempo, i dig själv, med dig själv. Du är hemma.
Meditation är medicin för din själ och kräver inga instruktioner för att intas. Meditera gör du när du är närvarande i dig själv i tystnad och stillhet, oavsett var du befinner dig och vad du gör. Trädgårdslandet ger dig det du behöver, eller en skogspromenad i tystnad...alltid tystnad och stillhet i ditt vilda sinne. Låt det vilda få pausa en stund och njuta av naturens vilda istället. Det tysta vilda.
Var nöjd med dig själv i varje givet ögonblick. Var nöjd med vetskapen att du alltid gör det bästa du kan varje dag under rådande omständigheter. Döm dig inte! Var din vän! Du behöver inte förbättra dig. Du är perfekt som du är. Det inser du den dag du ser DIG.
Så, gör nu det du känner för...men i vila, tystnad och stillhet.
Namasté
Tina
3 kommentarer:
Jag är precis på väg att åka på en helgkurs med meditation och coaching. Det känns så bra.
Jag hoppas på att hitta Pernilla som jag är innerst inne. Som jag saknar. Med kursens hjälp hoppas jag att jag vågar byta mitt liv, mot ett liv jag längtar efter. Som är mitt eget.
All kärlek till dej som hjälper mej på vägen med dina ord!
Pernilla
Vad fantastiskt Pernilla!!! Allt!
...och Tack du fina! För att du gör något med allt du bär inom dig och för att du blir ännu en som följer ditt hjärta för att höja medvetandet hos både dig själv och andra du möter på din väg.
All lycka!
Tina.
Jag upphör inte att förvånas över hur väl dina ord stämmer in på det jag just nu upplever och känner. Som om du står och kikar mig över axeln...*ler*
Jag hämtar energi i trädgården och under skogspromenader! I förrgår var jag ute med en god väninna. Hon berättade något för mig som fick mig att äntligen börja släppa en dröm lite. Jag börjar känna mig mer och mer avslappnad nu. Tar det som det kommer och hänger inte upp mig på en tanke som inte finns egentligen. Förutom i min hjärna. Den tanken måste bort. Nu kan jag sakta se vad som väntar runt nästa hörn. Ta en dag i taget och känna efter.
Ja, jag förstår att du nog varit med om det jag genomgår nu. Du vet vad du skriver om.
Ja, jag är bra som jag är! Tänk att det dröjt så många år att förstå det.
Jag tackar dig för dina ord och din värme!
Kram E.
Skicka en kommentar